Göteborgsposten – 23 juni 1874, sida 1

lagen, Åsom icke varit i tillfälle att i afsende på dyrtidstillägg för indelta armns beäl uppgöra någon detaljerad beräkningtillämpat samma grunder som i afeeende på anIra föreslagna dyrtidstillägg, och nedsatt för 1875 begärda 240,000 kr. till 160,000. Det lera gånger förat begärda anslaget till ett exorcishus för lifgardet till bäst beviljades nu äf båda kamrarne. I afseende på femte husvudtiteln, anelagon till sjöförsvaret, vidtogos cke några större förändringar i hvad K. M:t föreslagit. Beträffande sjette och sjunde hufvudtitlarne, anslagen under civil och finansdepartementen, hafva vi redan förut nämnt om anmärkningevärdare hithörande frågor, såsom om kommerskollegium, skogsstaten m. m. Anslagen under åttonde hufvudtiteln, för ecklesiastikdepartementet, bevilja desså att, särskildt hvad skolstaten angår, riksdagen icke kunnat beskyllas för njugghet, lika litet som vid anvisandet af det stora anslaget till bospitalvårdens ordnande. Men om det erkännes att riksdagen för eå väl den högre som lägre undervisningen i allmänhet beviljat hvad K. ÄM:t föreslagit eäå har dock beklagligen en hufvudpunkt i K. M:ts proposition iått förfalla, ehuru riksdagens majoritet, om frågan fått kowma till gemensam votering, troligen bifallit det K. förslaget i denna del. Detta gällde framställningen derom, att det i nu gällande rikestat afförde anslag till elementarläroverken måtte af K. M:t disponeras till genomförande, i den mån sådant lämpligen kunde ske, af den anordning af dessa läroverk, som voro angifna uti det i bilagan till statsrådsprotokollet framställda förslag till normalstat för läroverken. Majoriteten inom statsutskottet ville hafva den tekniska undervisningen utsträckt mera extensivt, för att gynna ett pår eller tre skolor, då K. propositionen afsåg undervisningens mera, om man så tår säga, intensiva utveckling, och då detta strandade på motståndet i Andra kammaren, som gillade hr ecklesiastikministernsläsigter lät man hela saken förblifva in suspenso än att vidare för det närvarande röra i den. Andra kammarens beslat i detta fall lärer hafva väckt ond blod hos dem, som tilltrott sig mers inflytande och derpå skola hafva grundat några löften än som redan. visade sig att de med någon visshet kunna påräkna. Härvid kommer man osökt nog att reflektera öfver huru maktfördelningen visat sig i Andra kammaren och om de synliga ledarne för majoriteten verkligen äro några ledare och om denna msjoritet sjelf har fast sammanhållning som poiitiskt parti. Hvad hr v. Ehrenheim äfvensom grefve H. Hamilton i Första kammaren yttrade, den förre mera i ollmänhet, den senare med tilllämpning på sista riksdagen, att svenskarnes karakter gör att de mera vilja följa sin maning och öfvertygelse i hvarje särskildt fall än subordinera sig under lagarne för en sluten partiglupp; det har visat sig särskildt vid denna riksdag att personer somkbetraktat såsom exponenter för landtmannapartiet i Andra kammaren, grefve Posse, frih. Ericson, hrr Key, Csrl Ifvarsson, Liss Olof Larson, Sv. Nilsson i Österslof m. fl. äfven om de uppträdt i förening ett par eller flera, förlorat voteringen och splittringen har i bland varit ganska stor, aå att t. ex. i den för landtmannapartiet så vigtiga skjutsträgan, det är omöjligt att säga af hvilka fraktioner den knappa majoriteten slut: ligen blef sammansatt. Att tala om opositionsledarne såsom verkligt tongifvande i Andra kammaren och att bland dem, i parlamentarisk stil, söka stoff till en ministre, är lika oegentligt, båda delarne, då man ofta nog inte vet af hvilka majoriteten utgöresjoch ändå min dre hvilka dess verklige ledare äro. Härmed afslutas vår knapphändiga åter blick på 1874 års riksdag.