Göteborgsposten – 23 juni 1874, sida 1

Annenapris: 10 öre g0 333n33 — — Under assta tiden har emellertid blifvit h frågasatt, om det är med det allmännas för-er lel öfverensstämmande, att de embetsbefattri ingar, som stateråden frånträda, när de ingå oc ministören, hållas för dem öppna såsom re-set rättposter och under tiden skötas af vikerier.8. Det har blifvit sagdt, att tjonstor skötas sämre s pe ch med mindre intresse af de personer, som sl vid dem icke känna sig fästade, och detta kan o! j bestridas; men likväl visar sig en stark b endens att göra hela grapper af tjenatebesattri ningar ambnolanta, och att fästa tjenstemän-m sen vid tjensterna med så lösa band som möjdi igt, under det att likväl på tjenstemännens ic ntresse för och skicklighet i deras kall, stora e fordringar uppställas. Äro väl anspråken på ser statsrådens nit och skicklighet mindre nu än . förr, men äro de väl nu på långt när så fasta le vid sina embeten som förr? På riksdagens k initiativ och under yrkande på reorganisatioe ner, skötas en mängd tjenster på förordnande; i n men det kan ej med befogenhet påstås, att . b dessa befattningar skötas illa, eller med min-le dre intresse. Med den utsträckta ministeranavarighet, som man vill införa och som nog e blir införd, måste följa byråer, hvilka omedeld bart lyda under ministrarne och bestå af emse betomän, som ministern eger att efter sitt r godtfinnande afsätta, och hvilka måste påräknas blitva lika blindt lydande ministern, som a denna, enligt det parlamentariska styrelsesyv atemet, måste vara medgörlig gentemot sin ef principal — rikedagsmajoriteten med dess skifIf tande Proteusanlete. Men på det att ieke ministrarne akola sättas i den svåra ställningen n att för sin utkomst ändra principer vid hvarje ! omvexling at rikadagemajoritet, så kan det vara politiekt klokt om så förfogas att de ätminstone icke hemfalla under fattigvården den si dag de lemna konseljen. : Absolut förkastligt är det väl ieke heller, att äfven vigtigare befattningar skötas på förordnande. Derigenom vinnes den stora fördelen, att en person, som antages vara lämplig för ett sådant förordnande, sättes i tillfälle att idagelägga sin skicklighet, och håller han däå icke profvet, så kan ju förordnandet återtagas oCb befattningen anförtros åt någon mera skicklig. Det kan ieke gerna påstås, att t. ex. den domsaga, på hvilken statsrådet Lageraträle hade fallmakt, men i hvilken han icke, såsom ledamot i konaeljen, kunde utöfva domarekallet, sköttes med mindre intresse och pligttrohet af den eller de vikarier, som af hofrätten förordnades, än om den ordinarie domaren ajelf fungerat, icke heller att den domsaga i Kalmar län, som innehades af bäradshötding Theorell, eller den, som i Blekinge innehades at bärad-höfding Wester, illa sköttes under de år dessa domsagor voro anförtrodda åt vikarier i anledning deraf, att Theorell, och längre fram Wester, innebade justitieombudsmansbefettningen, eller att denna vansköttes af dem, fastän de vid densamma ioke voro fästade för längre tid, än riksdagens val gälde. Inga omständigheter utvisa att t. ex. öfverstelöjtnant Leijonanoker, derföre att han är tillförordnad landshöfding i Halland, follgör siva åligganden med mindre intresse, hvaremot bestämdt kan sägas, att har genom erbällandet af detta förordnande, som fortfarit i fyra år, redan för länge sedan kommit i tilltälle ädagalägga, att han är en nitisk och kraftfull landshöfding. Det har anmärkte, och såsom betänkligt frambällits, dels att då presidenten i Göta hofrätt Adlercreutz inkallades i statsrådet, presidentsembetet förklarades skola stå för honom öppet, hvarefter hofrättsrådet Lemchen förordnades att utöfra detta embete, och att då den förstnämnde nyligen trädde ur konseljen och blef landshöfding i Melmöhus län, hr Lemoben utnämndes till president i Göta hofrätt. Under de år han var tillförordnad president, upprätthölls embetet af honom obestridligen med lika pligttrobet, som om han varit ordinarie president. Deri ligger således icke det detänkliga uti att embetet bölls öppet för hr Adlercreutz; men det betänkliga skulle ligga deri, att då hr Lemchen utnämndes till ordinarie president hade han redar inträdt i pensionsåldern och kan alledes när som helst afgå mot åtnjutande sat den bögre pension som åtföljer denna bekattning. Öm emellertid hr Lemchen, i stället för att under flera år hafva på förordvande ekött presidentsembetet, dertill genast blifvit utnämnd, och det hade sannolikt skett, om . platsen vid den tiden varit defivitivt ledig, e hade hr Lemcher i afseende på rättighet till högre pension befarnit sig i samma ställning dom nu Det bade väl varit i högsta grad orättvist om, då det ofta nämnda embetet desinitirt blef ledigt, hr Lemehen skulle blifvit , öllbaksaatt allenast derföre att han genom uti nämningen erhölle rätt till en något högre ! pension. Det bar blifvit yttradt, att en tillfällig e mejoritet inom representationen kan vid er tdlifvande riksdag vägra anslag till lön för upp -rätthällande af presidentsembeteaa i hofrät tt Å terna, då regeringen sjelf visat, huru ringt us vigt den nu föster vid dessa, ur annan syn 3. Ipunkt än såsomjreträttposter; men regering, mm OO OR — — Arthur hade knappt kommit till denna slutsats,