Göteborgsposten – 19 juni 1874, sida 1

AAAAAA — eka rikedaler inköpts af egarne till lubecker bergningsängaren Kegir. Jernvägssammantråde egde, efter hvad förut omförmälts, rum å Skene fredagen i förra vockan, och meddela vi efter Borås tidn, bärom följande: Mötet var ej så talrlkt besökt som man af frågans vigt hade haft anledning förmoda. Skälet dertill torde mera få sökas i den omständigheten, att kallelsen till sammanträdet, åtminstone hvad Halland vidkommer, endast varit ställd till direktionsledamöterna, än af bristande intresse för saken. Alla de närvarande tycktes emellertid hysa lifliga sympatier för en jernbana Boråäs—Warberg; men, i det skick frågan nu befinnes, kunde ej något annat beslut fattas än att en komit6 bildades för att åstadkomma ytterligare teckning, emedan det upplystes att 250,000 kr. Ännu erforäras för att teckningssumman skall uppgå till halfva beräknade anläggningskostnaden för en jernbana mellan ofvannämnde platser, beräknad efter 3 fots spårvidd. Vid sammanträdet voro såväl landshöfdingen grefre E. Sparre som landshöfdingen i Hallands län r Leijonancker närvarande, hvilka föreslogo att frågan med undantag af hvad ofvan nämndt är borde uppskjutas tills landstingen i båda länen blifvit uti ifrågavarande sak hörda, hvilket ock af de närvarande gillades. Landshöfdingen Leijonancker trodde att Hallands landsting icke skulle vara obenäget för teckning af omkring 100,000 kr. för ifrågavarande företag. : Då redogörelsen för detta möte är i Hallande-P:n återgifven på helt annat sätt än här ofvan stående, meddela vi af densamma följande: Efter åtskilligt ordande erfor man med smärta, hvad förut af många anats, att ett visst maktegande arti inom Mark ej vill veta af någon jernväg oräs—Warberg, utan aterfordrar nu sina för längre tid sedan gjorda teckningar för densamma. Man var ft. o. möppenbjertig nog att nu tillstå, att man var bunden af löften på annat håll m. m. d., som borde varit sagdt för länge sea. Att det sålunda från detta parti ej heller är allvar med en Fritsla-Boråsbana, torde numera vara ganska visst; och vid det snärt blifvande sammanträdet, rörande sistnämnda bana blir väl detta, tyvärr, ådagalagdtTill hösten lär eu bolagsstämma med tecknarne i Boräås— Warbergs-banan komma att hållas, hvarvid förslag kommer att framställas, huruvida vid nästa riksdag ett statsanslag bör sökas; skulle återigen ett sådant icke kunna ommas, förfaller väl förslaget helt och hållet för den närmaste framtiden. Enär en Warberg—Borås-jeraväg af många fackmän anses blifva i ekonomiskt afseende vinsigitvande, är det icke oantagligt, att ett utländskt bolag framstår, erbjudande sig att öfvertaga byggandet af densamma, ätven med en ringa ing: utefter linien. Ville man besluta sig för en 3-sots-bana, skulle nog en dylik kunna åstadkommas för jemförelsevis liten anläggningssumma; dervid uppstå likväl de ledsamma omständigheter, hvilka äro förknippade med den olika spårvidden på banor, hvilka gå intill eller sammarhänga med hvarandra. Emellertid — om förhoppningarne på en jeraräg till Warberg förut varit amå, så — äro de nu annu mindre. Konsulskrende. Till svensk-norake konsuler bar utuämnts: under general-konsulatet i Håvre, i Tycpert: handl. Alb. Vanöt, i ledigheten efter E. N. Fiouest ochi FäCamp: handl. Athanase Potel, efter C. Ridel. Bruksegarnes hypotekskassas aktieegaro hade, enl. Dagbladet-, d. 4 d:s bolagsstämma under advokatfiskalen S. Thama ordförandeskap, hvarvid direktionena och revisorernasa berättelser om bolagets räkenskaper och förvaltning år 1873 upplästes och ansvarsfribet beviljades direktionen för förvaltningen. Vid derefter förstaget val utsågos till direktionsledamöter: justitierådet J. A. Södergren, landshöfdingen G. L. Munthe, fil. d:r Th. Elfstedt, sekreteraren C. R. Ulfsax och anditören A. Gronander. Allmänna hypoteksbanken. Förailjningapriset å bankens svenska obligationer, som, enligt hvad i sistlidet åre revisionsberättelse redan blifvit omförmäldt, den 24 april samma år höjdes, å 5-procents obligationerna till 102 proeent och å 4 procents obligationerna till 88 2 procent, förhöjdes d. 3 påföljande maj ytterligare, å 5 procents obligationerna till i02 3 procent och å 4.procents obligationerna till 89 procent; och har uti priset de sistnämnda någon förändring derefter icke blifvit af bankstyrelsen vidtagen. Deremot har, hvad s-procents obligationerna beträflar, sedan mot slutet af året penningtillgången blifvit knappare och samtidigt dermed hypoteksföreningarnas behof af förlagsmedel ökate, styrelsen funnit skäligt dels medgifva, att obligationer, som blifvit till inlösen d. 15 januari och 15 juli detta år utlottade, skulle utan prisskilnad mot outlottade sådana få utbytas, dels ock nedsätta försäljningspriset vid köp af obligationer till 100 procent. Denna prisnedsättning, hvilken beslöts d. 29 november sistlidet år, hade till följd, att obligationsafsättningen, som under de föregående månaderna varit temligen ringa, åter tog sådan fart, att styrelsen d. 14 januari detta år fann sig böra höja priset vid köp at obligationer til 101 procent, hvaremot obligationer, eom blif vit till inlösen d. 15 inst. juli utlottade, fort ——— —