22 —— — — Stäng dörren, Guy, sade han lugnt. Lowder gjorde detta. — — Då jag sent i går qväll var inne i detta rum, sade baroneten, var detta fönster omsorgsfullt stängdt. Jag såg sjelf på alla fönster och dörrar. Purmton är ej att tadla. Jag måste se, om mina penningar äro i behåll. Han kände i sin ficka efter nyckeln. — Den är borta! utbrast han. Jag är säker på, att jag förliden qväll -såsom vanligt stoppade nyckeln i min ficka. : — Den ligger der på golfvet! utbrast Lowder, i det han pekade på nyckeln. Ni måste ha teppat den i går qväll, i samma ögonblick ni trodde, att ni stoppade den i er ficka. Att döma af den tillslutna dörren tycks skåpet ej ha blifvit ofredadt! Kanhända när allt kommer omkring, att pigan har varit inne här på morgonen och öppnat. fönstret för stt vädra i rummet. Beroneten svarade ej. Han gick till skåpet, låste upp det och öppnade en af dess massiva dörrar. Vid första ögonkastet dit in tog ban ett steg tillbaka. — Penningarne äro borta! utbrast han. Lowder skyndade till baronetens sida. — Omöjligt! utbrast han. — Du ser sjelf, sade sir Arthur. Penningarne he blifrit bortstulna. Lowder låtsade söka i skåpet och sade slutligen liksom motvilligt: — Det är klart, att inga penningar finnas här; någon måste ha stulit dem, Kanhända att någon yrkesmessig inbrottstjuf följt efter Paxter från Gloucester — — Huru skulle en inbrottstjuf veta just hvar ban skulle söka efter penningarne? afbröt baroneten. Jag vet, att nyckeln var i min ficka, då jag gick till sings. : Den måste ha blifvit urtagen efter det jag somnat. Det är be