Göteborgsposten – 13 juni 1874, sida 1

—— — — —— — Samma rikedom, som i stämmorna och i föredraget, visade sig äfven i programmet, hvilket upptog solos och ensemblestycken ur La Favoritas, Nartha. Figaros brollop-, Norma, Don Pasguale, Judinnanå, Maskeradbalenk, Rigoletto. Dinorah, Don Carlos och Lucia. Skulle vi ur de gifna numren tilltro oss att framhåfva några, så skulle det blifva framför allt de båda stora qvartetterna ur Don Pasquale och Lucia; vidare tenorarian ur -Martha samt den komiska basoch barytonduetten ur Don Pasquale, ett ypperligt återgikvet prof af den italienska opera-buffastilen. Hvad som åt konserten gaf en särskild egendomlig karaktär var dess pregel af äkta opera-musik. Visserligen framträdde äfven här de sjungande i början på det vanliga, något stela konsert-maneret, med det oumbärliga nothäftet i handen, men redan efter de första satserna la musiken dem med sig och nyansering, min och gest öfvergick till operans aktion; det blef lif i spelet, man kunde ej misstaga sig om att man hade operasåvgare framför sig och ej vanliga konserterande artister, ur hvilka tonerna ofta framkomma liksom ur ett liflöst instrument. Samma lif, eg och äkta musikaliska utbildning röjde sig i allt, och ej minst deri, att de båda damerna skiftesvis satte sig till pianot och med fulländad talang utförde accompagnementet till de så omvexlande och svåra konsertnumren. Stämningen hos publiken var ända från början förträfflig; lifligheten trån scenen smittade salongen; hvarje nummer åtföljdes af stormande applåder och inropningar; och då konserten var slut, gat sig den beundran man kände for de verkliga konstnärer, med hvilka man här fått göra bekantskap, luft i en enda gemensam önskan, att den väntade signor Stesani oförtöfvadt måtte anlända, så att tillfälle måtte beredas oss att få se och höra dem i en verklig Opera. . Man torde ännu erinra sig, hvilket ofantligt uppseende Herr Lecocg, det första arbetet af den för ej länge sedan aflidae, unge franske författaren Emile Gaboriau, på sin tid gjorde. På hr Oscar L. Lamme förlag har nu utkommit en svensk öfversättning af samma förf:s La oliqus dorca, på svenska kallad Den förgylda ligan, ett arbete, hvari förf. efter sin vana börjar med en knalleffekt, en ung qvinna, som försöker osa ihjäl sig, för att sedermera gå några hundra sidor tillbaka i tiden — författaren nemligen — och så småningom inviga läsaren i handlingen. Karaktererna, ehuru ej nya, man igenkänner bekanta bäde från Parisermysterior och Riddaren af kortleken, äro dock tecknade med den för förf. egendomliga lätthet och natursanning. Deremot lemna öfversättning och korrektur temligen mycket att önska. Frän Köpenhamn har man tillsändt oss ett litet prydligt utstyråt häfte, kalladt Souvenir af Jerolik och innehållande en afbildning af grundläggaren Georg Carstensens byst, porträtt af H. C. Lumbye, Balduin Dahl, Volkersen, den bekante oefterhärmlige Pierrot och Gaötano Amici, den, vi hade så när sagt, snillrikes fyrverkaren, afbildningar af den nya, i kinesisk stil uppförda sommarteatern, af. konsertsalen och Basaren i sin rikaste upplysning. Den lilla boken kostar på öret lika mycket som ett inträdeskort till Tivoli — een Mark. För älskare af tankespel meddela vi efter Norra Hall. Tidn. följande ofelbara sätt att utan biträde af almanachan kunna lura ut, på hvilken datum Påskdagen skall infalla: Denna sinnrika, såsom det säges, af någon kyrkofader uttänkta beräkningslag, genom hvilken man kan med säkerhet bestämma, på hvad datum påskdagen skall inträffa eller har inträffat, man må önska veta det för ett år så långt in i framtiden eller så långt tillbaka som helst, torde för de allra flesta vara alldeles obekant. Då det dertill bör vara lika lockande och underhållande att pröfva denna beråkningslags riktighet som att tyda en rebus eller räknegåta, meddela vi den, så lydande: Det årtal, hvars påskdag man önskar finna, divideras trenne gängar, först med 19, derefter med 4 och slutligen med 7. Den rest, som uppkommer vid divisionen med 19, hvilken rest vi för tydlighetens skull kunna kalla a, multipliceras derefter med 19; till prodakten lägges 23; denna summa divideras med 30. Den rest, som då uppkommer, kalla vi för tydlighetens skull d. — Resten som uppstod vid Artalets division med 4, hvilken rest vi kalla b, multipliceras med 2, och resten, som uppstod vid divisionen med 7, hvilken rest vi kalla c, multipliceras med 4. Resten d. multipliceras med 6. Dessa tre produkter (resten b X 2, resten c X 4 och resten d X 6) adderas; till summan lägges 4 om ärtalet är taget från detta århundrade, men 3, om det är taget från ett föregående. Denna summa divideras med 7, då en rest uppstår, hvilken vi kalla e. Summan af resterna d. och e, adderad med 22, utvisar påskdagens datum räknadt från d. 1 mars. Skulle denna summa blifva större än 31 (dagarnes antal i mars), drages 31 derifrån, då resten utvisar datum i april månad. Exempel. 191874 98 41874468 71814267 171 16 14 164 27 11 152 2 12 (Första rest) 12—4 34 04 Xx 19 32 49 108 Rest 32—b Rest Sc 12 2 2 4 20 Å8 4 66 30125118 4 20 240 90 Rest II-A 4 xG 75113 66 7 Derifrån drages . . . 31 Rest 5 Påskdagen 1875 inföll således den 5 april. Hrr amatörer af sköldpaddsoppa ha i dagarne kunnat få sitt falla lystmäte at den varan, i det här hemmahörande skeppet Sjö