Göteborgsposten – 13 juni 1874, sida 1

PWå val: Vi befinna oss nu i juni och ännu har ingen hr Ullman hörts af.... Men i stället kommer vår gamla vän Ferdinand Strakosch och har med sig ingenting meri och ingenting mindre än ett litet operasällskap, hvars första uppträdande i Sverige å teatern i Malmö helsats med sådant loford, att de knappast kunnat vara större om Jenny Lind, Christina Nilsson och Adelina Patti, sekunderade af Nicolini, Fanre och Agnesi behagat gastera på nämda teater. Var god och döm sjelf. Sä här utbrister. vår eljest ganska allvarlige och lugne kollega -Sydsvenska Dagbladet Snällposten för i torsdage: Sea farhåga vi redan i går uttalade, att den väntade pariserkapellmästaren ej under dagens lopp skulle hinna anlända, besannade sig; någon operaföreställniog konde derföre ej gifvas; man gaf i stället en konsert, men en konsert, hvartill man blott sällan i norden får höra maken. Talet om söderns rikedom, ej minst i musikaliskt bänseende, har icke ofta hos oss haft en bättre förklaring. Vi syfta ej blott på de rika praktfulla rösterna — och bär fanns dock icke en enda. hvars volume ej öfvergick det vanliga måttet — vi afse ännu mer det liffulla, maktiga, äkta sydländska föredraget, som rycker åhöraren med sig, halft berusad af denna ström af framforsande toner. Då man är vand vid vår nordiska, väl vackra, men nagot torftiga och ej sällan elegiska sängart, gör det ordentligt godt att någon gång höra hur det låter närfgman lägger lif och själ i sången, när man sjunger derför att sjunga är en njutning och låter hela sitt. lifsinnehåll strömma ut ur bröstet i jublande