Göteborgsposten – 13 juni 1874, sida 1

inföll en annan, rnej, då ville jag helire bli bränd... — Lefvande! — Nej, för katten!1874 års Riksdags beslut. TIL (Forts. fr. n:r 130.) Den k. propositionen om öfverlemnande till de allmänna domstolarne af vissa mål, som förut på administrativ väg afgjorts, blef icke så gynsamt mottagen, som man af antecedentia vid riksdagen haft skäl att vänta. Åtven här visade sig, att, fastän det kännes och erkännes att regeringen är öfverhopad af göromål, stöter riksdagen sig på än den ena än den andra svårigheten, när förslag, syftande till att atbjelpa detta onda, framstälias. Hvarjo mer ingripande organisationstörändring bar sina om och men, och det är mycket lättare att indraga en tjenst eller Åott verk, än att säga hur det eedan skall ordnas. Riksdagen gick in på att låta en del af de mål, K. M:t föreslagit, öfverlemnas till de allmänna domstolarne. De andra och kanske de vigtigaste, syntes riksdagen lämpligen bora fortfarande förbehållas den administrativa myndigheten och vissa besväramåls hänskjutande till högsta domstolen kunde blifva äfventyrlig till sina töljder, i anseende till åtgärdens inflytande på den egentliga lagskipningen och den sammas förblandning af administrationsoch privaträttens skiljaktiga grunder. Om två k. propositioner, den ena föreslående metriska måttoch vigtsystemets in förande vid jernvägstrafiken samt vid handel med ädla metaller och ädelstenar och den andra (med anledning af framställning från riksdagen 1873) om vilkor för utländnings förvärfvarde at fastighet i Sverige, yttra skrifvelserna blott att den förra förtallit i följd af kamrarnes skiljaktiga beslut och att riksdagen ej kunnat bifalla den senare. Några skäl för sistnämda beslut anföras. ej. I öfverensstämtnelse med K. M:ts proposition och kyrkomötets beslut, har riksdagen godkänt en sådan reglering af biskopslönen i Lunds stift, att vid densamma bibehålles en dast så stor del af Helgona gård och gods, som erfordras för att afkomsten deraf, jemte de tillgångar K. M:t tör öfrigt, enligt de för reglering af biskoparnes löner godkända grunder bestämmer, må uppgå till det för biskopslönen i Lunds stift fastetälda belopp 15,000 kronor. E Beträffande mannens målsmansrätt öfver hustrun, har riksdagen tagit ett vigtigt steg, då den, vidhållande den i riksdagens skritvelse 1871 uttalade åsigt om, vatt genom äktenekapeförodd må kuana betingas rättighet för hustrun att råda öfver sin enskilda egendom, nu äfven uttalat sig för att rättighet bör lemnas hustrun att sjelf råda öfver hvad hon med eget arbete kan förvärfva, samt i sådant afseende beslutit ändringar af stadgandena i giftermålsbalken. Af K. M:t föreslagna jordafsöndringar från militieboställen hafva godkänts, men en upplåtelse till Nyköpings stad af åtskilliga delar af Nyköpings gamla slottsområde, förföll emedan kamrarne vorv at skiljaktig mening, hvilket äfven blef händelsen med begärdt tillstånd för Stockholms stad att framgent disponera till kurhusinrättning en kronan tillhörig egendom å Kungsholmen. Rikedagen ville icke heller medgifva Stockholm att få magasinera i det s. k. stadshuset å Södermalm, hvilket förut under namn af Ryesgårdentillhört Ryssland, men nu genom byte med en tomt i Moskwa tillfallit Sverige (riksdagen har nemligen godkänt utbytet) emedan någon ut: redning rörande eganderätten till omförmälda magasiner och tomt samt ötriga på frågan, i hvad den afser magasinernas öfverlåtande till Stockholms stad, mverkando omständigheter, icke föreligger. (Särdeles stor bevågenhet mot Stockholms stad har, såsom vid åtekilliga tillfällen visat sig, Andra kammaren icke lagt i dagen). I en sak, som närmast rör riksdagen sjelt, uppförandet af ett nytt riksdagshus på Helgeandsbolmen, hvarmed sammanhänger frågan om nämde holmes ordnande på ett vackrare och ändamålsenligare sätt, kom man i riksdagens sista timmar till ett resultat, föga öfverensstämmande med hvad föregående riksdag ansett önskligt och behöfligt, eller att ingentingå vidare göra åt saken. Aflidne frih. Funcks sista anlörapde under riksdagsdebatterna innehöll en varm protest mot ett så enöpligt slut på de knappt började undersökningarne. Statsrevisorernas under år 1873 verkställda granskning al statsverksts m. fl, allmänna sonders förvaltniog år 1871 har icke gifvit riksdagen anledniag att besvära Kongl. Maj:t med flera än fyra framställningar: den första om att angifva behållningen i anslag till häradshäktenas ombyggande, några fängelsebyggnaders uppförande m. m. måtte från sångvårdsstyrelsen till Riksgäldskontoret inbetalas; den andra rör användningen at kreditivmedel till försvareverkets fallständigare anordnande, hvilka torde ba skett endast till arbeten och anskaffningar som under dåvarande förhållanden påkallades, men iogalunda, på sätt nu skett, under en lång följd at år disponeras till bestridande af hvarjehanda utgifter för försvarsverket?, hvädan riksdagen slutligen anhåller Åatt Kongl. Maj:t täcktes i allmänhet, sedan kreditivmedlen lyftats, lomna den näst sammanträndade riksdagen en sullständig redogörelae öfver medlens använd