Göteborgsposten – 5 juni 1874, sida 1

ankan reste. han. sig upp, förklarade sig uthvilad och gra under det han tog på sig: aina öfrarplagg, följande å — Behöfves det någon ny Fers på alottet, figuora — en kammartjenare eller; fogde eller till och med en simpel betjent? — Jag vet oannerligen ej, svarade grindvakterskan, på hvilken Palestro gjort ett gynnsamt intryck. Ni kan le gå upp till slottet och fråga efter. — Jag ekall göra det, evarade Palestro; det kan ja sej: kKäve att försöka. Qvinnan gaf honom några råd med afscende på bansl aenast uttryckta afsigt och öppnade en dörr, som ledde direktoe ut i parken. Italienaren tog af aig hatten för henne tillönskade henne god morgon och begaf sig på en gångstig, som löpte parallelt med den stora alln, men som ej kunde ses: från densamma till följe af de täta buskar som lågo emellan, på väg till slottet. Han hade hunnit inom kort afstånd från den ståtliga. gamla byggnaden och-skulle-göra en omväg till en ingång på. byggnadens. båksida, då hen sick syn på gamle Lake, den privilegierade trädgårdsmästaron, hvars opinion, såsom man torde erinra sig, var så ogynnsam för Jasper Lowder, då de träffades. morgonen efter Lomders ankomst till slottets Tressilian. . Padlestro gick upp till trådgårdemästaren, som var ifrigt sysselsatt att med. darrande händer ronza några plantor, och som vid italienarens annalkende såg upp med djup förvåning uttryckt i sitt ekrynkliga ansigte. YBalestro lyftade rartigt på hatten och frågade: — Behöfver ni något biträde i trädgårdsskötseln, sir? Gamle Luke blef genast välvilligt.stämd mot främlingen. Han hade under större delen af sitt lif varit den fornämste trädgårdsmästaren på slottet, ooh hans idser i trädgårdeskötseln hörde: till en nu mera förgäten skola, Han .