Göteborgsposten – 5 juni 1874, sida 1

gåteborg den 5 Juni 1874, Man har icke utan skäl framhållit, att rikadagen så.litet aom möjligt mätte befatta sig med detaljbestämmelser, dä det är fråga om ordnandet af vårt skolväsende. Med rätta syntes: också 1873 års rikadag böjd att öfverlemna åt K. M:t att särskildt söka utreda, huru det borde ställas med lärarebildaingen vid vära elementarläroverk. Det var gifvet, att riksdagen åter skulle komma att yttra sig i samma iråge, då förändringen eller den nya inrättningen skulie kosta pengar, men riksdagen hade i allmänhet antydt, i hvilken rigtning det nya förslagot borde gå, och man hade ju all förboppning, att regeringen och kamrarne skulle komma öfverons, då regeringen var beredd att följa den gisna vinken. Man hade nemligen kommit under fund med att det ioke just var så väl beställdt med vår läårarebildning, och särskildt var man väl då temligen allmänt onse derom, att det s. k. profåret — vutvockladt eller icke utveckladt — var ett saua pas af den förre ecklesiastikministern. Åtminstone hafva vi, och måoga med oss, uppfattat dot så, som om denna åsigt eller mening då byllades af riksdagen och att 1870 års läroverkskomites sörslag icke ansägs kunna upphjelpa den — såsom det då ansågs — dåliga inrättningen. K. M:t tillsatte då en vy komits, den nya komiten kom med ett nytt utlåtande oller betänkande jemte ett nytt förslag, och K. M:t föreslog för riksdagen inrättandet af ett seminarium för elementarlärare, på goda grunder troende sig dermed hafva gått riksdagens önskningar till mötes. 1 betraktande af den ynnest, med hvilken den nya ecklesiastikministern synos omfattas af Andra kammaren, kunde man tro, att detta förslag der akulle hafva framgång, oaktadt det var fråga om penningar, men i riksdagens eista stunder föll det, oväntadt nog, tvertom i bäda kamrarne igenom. Harnkonseqvent vår ärade representation derigenom visat sig, låta vi tillevidare vara ogagdt. Tidsomständighetorna skulle kunna tjena till ursäkt, men om dem är väl också bäst att tala så litet som möjligt. : Men om vi icke: vilja ropa högt med dem som säga, att de ärade representanterna här visat en brist på följdriktighet eller hållning, som så mycket mindre förklaras af den ofta — dock icke alltid — lifligt kända skyldigheten, att iakttaga den största sparsamhet, söm det beräknats, att det utvecklade:profäret i längden icke blir mycket billigare än den senast föreslagna inrättningen, så våga vi dock, med liten kännedom om vårt skolväsende och särskildt om den bland våra skolmän temligen allmänt rådande, på erfarenheter grundade meningen rörande denna fråga, med trygghet påstå, att det uttalande; hvarigenom det k. förslaget fick dödsstöten, alls icke vär så välbetänkt, som man i betraktande af frågans vigt väl kunde haft skäl att fordra. Vi lemna nu å aido, att i kostnaden för: den nya inrättningen skulle ingått, hvad som sordrades för inrättandet af ett nytt elementarläroverk. Ett sådant torde det 1 alla sall i en icke mycket aflägsen framtid blifva af nöden att i hufvudstaden upprätta: Under alla omständigheter är statsutskottets beräkning — den som ledes till grund för det beviljade anslaget af 15,000 kronor för 8. k. proför — en anakronism, eom ledamöterna af den äldre komitön nu väl också äro benägna att medgifva. : Nl Vi veta. med, säkerhet, att många af våra läroverksföreståndare, och med dem deras medlärare, äro i hög. grad ovillige att mottaga profkandidater, och. detta på grund deraf, att, med. den för närvarande knapt tilltagna lärarepersonalen och den. närvarande anordningen af undervisningen, det uppstår de betänkligaste .svårigbeter att samordna de två syftena, lärjungarnes undervisning med lärarekandidaternas öfaing och ledning, förutsatt att denna undervisning skall blifva sådan den bör vara och att med denna öfning och denna ledning nägot godt skall kunna vinnas. Det må dessutom tilläggas, att undervisningametoden ej blott vid: olika läroverk, utan äfven inom samma. skola, alldeles. icke är densamma och att det. finnes lärare, som använda en mindre lämplig. metod med ett sken af framgång — eller kanske on verklig framgång, hvilken dock. då är beroende af lärarens individualitet — som lättoligen kar bedraga en oerfaren nybörjare. . Ja, vi skulle. vilja påstå, att lärare finnas, af hvilka lärarekandidaterna väl skulle kunna inhemta, icke huru en god undervisning bör meddelas, utan möjligen huru de iaks böra undervisa... Men den bekanta metoden att lära. genom framdragande at afskräckande föredömen, är väl vanaklig nog att för