Göteborgsposten – 29 maj 1874, sida 1

— Då skola vi stanna här, afbröt den lilla damen, som fsåg blott en utväg att få makt med sin vilde tillfångatagare, och denna var att behandla honom med djerft trots. Jag tror, att vi skola kunna uppehålla oss i det här rummet under den korta tid vi komma att vistas på detta ställe. . — Nåväl, eftersom ni är så bestämd, måste jag väl gifva viks, förklarade Carvelli. Men ni är den första person jag någonsin gifvit efter för, miladi. Han kastade en blick kriog rummet, det fanns tre eller fyra röfvare — af dem hvilka varit med vid Ollas tillfångatagande — som stodo i närheten af mynningen till gången. De tycktes alla ha roligt af att åse, huru deras fruktade anförare kufvades af den vackra utländskan. — Doktor, ropade anföraren. En af männen, en mager men senfull karl, sprang fram. Carvelli räckte honon en nyckelknippa. — Öppna dörren till de båda rum, som stå i förening med hvarandra, befallde röfvarhöfdingen. Och ni kan breda. ut en matta i ett af rummen; och lägg fram några fina lakan och täcken i det ena rummet — — I båda rummen, doktor, afbröt Olla med en herrskarinnas min och ton. Doktorn; såsom han benämndes, hvilken verkligen gjorde tjenst som läkare.i bandet och egde en viss skicklighet i fältekärsyrket, såg frågande på sin herre. Den senare bet sig i läppen och svarade: — Nå i båda rummen då. Och ni kan betäcka väggarne med mattor eller täcken för att göra det varmare derinne. Hjelpen till, gossar. Varen flinka nu. De tre eller fyra rökvarne under doktorns ledning togo fram lyktor och började att ställa i ordning de angifoa rummen. Carvelli satte sig ver nära Olla och Tressiliav.