Göteborgsposten – 28 maj 1874, sida 1

dig att sanktionera en lag om straffarbetots substitution för lifsstraff för mord. Då här alln0 äro tusentals aveneka arbetare i vårt land, ilka icke äro ÅGuds bedste Börn, eftersom de oupphörligt komma i konflikt med lagen, och då norska affärsmän årligen få mera insteg som egendomsegare i de svenska gränsprovinserna, borde kanske rättast frågan om dödsstraffets afskaffande vara en gemensamhetstråga för båda länderna. Hur utgången än må blifva denna gång, så är nu stämningen sådan, att man lätt förstår, att bondemajoriteten om ett år eller två drifver sin vilja igenom. Likaledes har under den sieta veckan på Stortirgets båda afdelningar behandlats den vigtiga nutidsfrågan om upphätvande af bestämmelsen om fängelse för skuld. Nu kan en gäldenär här hållas i fängelse under tre år, förut under obegränsad tid. Naturligtvis kan en gäldenär, som avikligen vill lemna riket utan att betala sin förfallna skuld, äfven efter det nya lagförslaget beläggas med personlig arrest, hvilkot icke heller bar inflytande på kriminallagens bestämmelse om fängelse eller straffarbete för bedräglig konkurs, lättsinnig affärsdrift, svindleri eller underlåtelse af att föra ordentliga räkenskaper m. m. Ieke heller om detta lagförslag haiva tingets två afdeldelningar blitvit eniga, hvarföre det skall behandlas och afgöras i nästa vecka af samladt Storting. Det är troligt, att stadgandet om fängelse för skuld denna gång kommer att blifva upphäfdt, men att en hel del med detta lagförslag i samband stående bestämmelser om utsträckning af strafllagbestämmelserna för lättsinniga och äfventyrliga företag i affärsväg m. m. komma att utgå. Härom skall det emellertid ytterligare debatteras. Ena temligen stark eammanstötning mellan partierna egde rum de sista dagarne i förra veckan, då representanten, advokat Quam från Trondbjems stift föreslog, att fornnorska och Landsmaalet skulle upptagas såsom undervisningsämne vid seminarierna vid sidan af vårt allmänna skriftepråk; han kallade detta förslag den största sak, som hittills blifvit behandlad i denna sal, emedan den inneböll det norska folkets framtidepragram. Da särdeles lifliga debatterna vände eig hufvudsakligen kring det oberättigade påståendet från solkepartiets sida, att värt nuvarande skriftepråk icke skulle vara norska utan danska. Dernäst kom man till att apörjs, hvad de mena med Landsmaalet, hvilketingalunda är bygdt på det gamla norska språket — såsom ultrapa-. trioterna påstå — utan tvärtom endast är ett mischmasch af dislekter, som äro hka så at vikande inbördes som folklynne, lif, seder och skick och jordmånens beskaffenhet i Norges olika trakter. Förslaget var också i hög grad opraktiskt, då det ålade seminaristerna, hvilka icke ega någon stark underbyggnad, att studera tre olika språk. Genom votering afgjordes det, att endast fornnorska såsom valtritt ämne borde införas vid skollärarseminarierna. Stortinget afslatar sina förhandlingar denna gång i första veckan af juni månad ock har således nu blott tio arbetsdagar till. Den vigtigaste fråga, eom återetår att behandla, är regeringens i torsdags inlemnade proposition om nya jernvägsanläggningar och upptagande af statalän för detta ändamål. De jernbanor, som i år föresläs att påbörjas, äro TrondhjemMerakerbanan, i förbindelse med Sundsvallåbanan, Kristiania— Fredrikshalla-banan genom Smaalenene, i förbindelse med Dalslandsbanan och framtidsbanan öfver Uddevalla till Göteborg, och slutligen banan mellan Stavanger och Eygersund öfver Jeederen. Dessutom arbetas redan med full kraft på Kristiania—Trondhjemsbanan. Endast de jernbanor, som förbindas med svenska jernvägar, byggas bredspåriga, de inländska deremot med smala spår. Till fullföljande af dessa anläggningar under loppet af tre års tid fordras 8 millioner specier, hvaraf regeringen föreslår, att genast 5 ). million skola upplånas och resten om två år. Rentefoten beräknas till 4 å 4 2 9, och amorteringstiden till minst 30, högst 50 år, kureen till 98!, med 1 4 provision, Norges statsskuld belöper sig tör närvarande till 8,242,500 sp, hvilket belopp till största delen blitvit användt för jernvägsanläggningar. Med detta regeriogsförslag äro bergensarne och de områden, genom hvilka den föreslagna banan från Drammen till Skien skulle gå, missnöjda, och en stark koalition säges vara bildad i stortinget för att arbeta för, att också Bergen—kristianiabanan och den andra här omnämda, kallad Jarlsbergsbanan, skola beviljas och påbörjag detta år. Man har dock beräknat, att de af regeringen nu föreslagna banorna — 30 mil — och Kristiania—Trondbjemsbanan skola kräfva minst 12,000 arbetare, så att det synes mindre rimligt att draga större arbetskraft till jernvägsarbetet då der