Göteborgsposten – 27 maj 1874, sida 1

————— Det var ett ensligt, dystert ställe, Gloam Fell. Inga grannar funnos i närheten. Byn kunde man fullkomligt tydligt se vid foten af det berg, på hvars sida Gloam Fell var beläget. Fjerran och när utsträckte sig de bergsslätter, söm användes till bete åt fårhjordarne. Omkring en engelsk mil längre uppåt berget höjde sig en bygnad af. betydlig storlek ; det liknade en rik adelsmans jagtslott. Då Lowder återkommit in i boningshuset, frågade han mrs Tooker, hvem detta ställe tillhörde. — Det är Bleak Top, sir, sade qvinnan, blickande ut genom fönstret i den riktning han angaf. Det är ett jagtslott och tillhör arftagerakon i en gammal och rik familj, hvaraf hon är den siste ätteläggen af hufvudgrenen. Hennes namn är Rymple sir — miss Olla Rymple! — Miss Olla Rymple! upprepade Lowder. Ett besynnerligt namn! — Ja, sir; men en af de ädlaste, älskvärdaste och skönaste flickor i England, efter hvad jag hört sägas, anmärkte mrs Tooker. Hon har andra egendomar sit, och ingen af familjen Rymple har någonsin uppehållit sig på Bleak Top undantagande vid jagttiden. En brasa hade blifvit tänd i förmaket, och Hester hade med ein lilla son begifvit sig in i detta rum. Lowder gick äfven dit. Han förklarade nu, huru nödvändigt det var, att han genast återvände till slottet Tressilian för att återställa de stulna penningarne till Guy Tressilian och utverka sig frihet från straff. Rädd som Hester var vågade hon ej göra några invänningar mot en så svar skiljsmessa. Hon lofvade ånyo att lägga på minnet allt hvad hennes man föreskrifvit, att ej skaffa sig några vänner eller förtrogna, att undvika att uttala namnen Guy Tressilian eller Jasper Lovder, att ständigt vara på sin vakt och ej lemna Gloam Fell, förr än hennes mån befallde henne det, Timman var snart förbi: åkdonet anlände till porten, och Lovwder tog afsked ef hustru och barn. — Nu är jag fri från dem! mumlade han belåten