Göteborgsposten – 27 maj 1874, sida 1

-nnn tokoll blifva intagen. Den var uppgjord i statsutskottet och innehöll blott en sammanföring af de anslag, som riksdagen beviljat till ordinarie och och extra ordinarie utgifter, alutande på summan 99,249,930 kronor 95 öres Då denna summa äfven förekom i den kammaren redan delgifna stateregleringen, var ju denna hans åtgärd egeotligen öfverflödig och hänförlig till hvad i dagligt tal förstås med uttrycket att lägga tårta på tårta. Men berörda handling utgjorde stoffet till den egentliga sensationen; den ädle grefven framhöll och betonade, att om riksdagen hade beviljat allt hvad regeringen begärt, så skulle samtlige anslagen hafva uppgått till 103,730,764 kronor. Det, att genom statsutskottets återhållande kraft i rundt tal 434 mill. kronor räddate, var hvad som skulle delgifvas kammaren på ett dramatiskt-eflektfullt sätt! Betriflas kan likvisst, om den äterhällande kraft, som statsutskottet i nämde hänseende utvecklat, egentligen länder utskottet till synnerlig berömmelse. Erinras bör nemligen, att i dessa 44 millioner utgöra de vägrade dyrtidstilläggen, hvilka likvisst voro begränsade inom rättvisans billigaste gränser, den största delen. Åtskilliga anslag, som blifvit begärda, vägrades allenast af nyck, andra voro at den beskaffenhet, ätt med beviljandet kunde anstå ännu ett år för att sedan utgå till högre belopp, och med några anslags förkastande är förhållandet sådant, att derigenom har en positiv ekada beredts det allmänna. Med visshet kan dessutom antagas att om de inom stateutskottet, hvilka nu räkna sig till förtjenst, att hafva räddat dessa 40 millionerna, i stället för att sitta i statsutskottet; varit ledamöter af statsrådet, så skulle de med lika stor ifver påyrkat, att anslagen borde beviljas, eom de nu gjorde yrkanden i motsatt riktning. Underlaget är i alla fall endast en strid om maktställningen. Men särdeles betecknande är derjemte, att, då ledarne gjorde till sin uppgift att åstadkomma en med sina intressen öfverensstämmande ministårsörändring, då de kunde påräkna understöd både af Andra kammarens majoritet och af oppositionen i Första kammaren, de ändå icke törmådde genomdrifva större nedsättning i de af regeringen begärda anslagen och icke tillvägabringa någon enda sådan anslagsvägran, hvilken kan betraktas som ett misstroendevotom mot ministeren, Man måste deraf draga den slutsatsen, att äfven inom riksdagen förtroondet till ledarne icke är särdeles stort, och att deras lämplighet för det avsvarsfulla rådgifvarekallet, utöfvadt i konseljen, anses mycket tvifvelaktig jemväl inom riksdagen. Det af grefve Posse i riksdagens elfte timma och femtifemte minut utförda sensationsstycket gass visserligen inför Andra kammaren, men dermed afsågs utan tvifvel egentligen att imponera på de utom densamma stående och om de derigenom kunna bibringas den föreställningen alt den ädle grefven bör gå in i statsrådet för att rädda än flere millioner — så, hvarföre beröfva dem och honom en sådan. illusion ? g : Sedan riksdagens protokoller blifvit i tryck tillgängliga, skall det blifva ett. stort nöje för mig att till 1874 åre viksdag återkomma. —— —t— —