Göteborgsposten – 27 maj 1874, sida 1

Riksdags-Kaleidoskop 1874. XL, Den 23 maj. Riksdagen — den åttonde lagtima efte det nya riksdagaskickata införande — afslöts på vanligt sätt i går, sedan den fortgått jem ätta dagar öfver den: normerade tiden. De a riksdagens ledamöter, som under fyra månader ätnjatit arvode, kunna således icke med fog klaga deröfver att de utan remuneration oskä ligt länge uppehållita här för utöfvande af re. presentantkallet, och fullkomligt oberättigad är en sådan klagan af det icke obetydliga antal folkombud, som lomnade hutvudstaden när dagarvodet upphörde. Obestridligt är, att om tiden under de tre första riksdagamänaderna bättre blifvit använd om derunder mindre intrigerats, om Åledarne mindre spekulerat i ministerkriser, om i stället arbetena bedrifvita med mera allvar och med mindre ostentation, skulle äfven de ärenden, hvilka af särskilda anledningar måste förotagas under det sista stadiet af riksdagen, kunnat utredas och behandlas omsorgefullare, således utan dep haffsiga brådeka, som nu företrädesvis karakteriserade riksdagsfinalen. Troligt är, att riksdagen skulle fortgått ännu en vecka och i så fall till väsendtligt gagn för utredningen at de två stora frågor, som nu med brådskande skyndsamhet afgjordes, om icke i år pingsthelgen så tidigt infallit. Det är väl möjligt, att ganska måvgå at riksdagens ledamöter ändå absenterat sig omkriog d. 15 i denna månad, men flertalet af dessa hade dermed endast ådagalagt sin vetskap derom, att de för ärendenas behandling ioks beller nu voro beböfliga. I gårdogens afelutningsakt på rikssalen deltog endast ett ringa antal riksdagsmän. På det att Andra kammarens ledamöter i tåget till och från Storkyrkan och rikssalen icke ekulle synas än mera fåtaliga, medföljde flertalet af kammarens kanslipersonal.0 Såväl i trontalet, som i båda talmännens afskedstal till. konungen, betonades att de förevade rikenas inbördes handelsoch sjöfartsförbällanden ändtligen blitvit ordnade och att samfärdemedlen mellan de förenade rikena ytterligare förbättrats. Det tillmötesgående, som nu i högre grad än tillförne visats af de båda folkens representationer, är utan tvifvel frakten deraf att wellanriksgnabbetupphört. Första kammarens talman betonade särskildt två omständigheter, som väl förtjena att framhållas: dem enn, att riksdagen vutan ökad tunga för de skattdragande, kunnat i flera riktningar bevilja, dels betydliga, dels förhöjda och dels nya anslag : — den andra, att Åi Svea lanå finnas icke några djupa, sjelfva samhällsgrunden försvagande missförkållanden. Ingen kan på fullt allvar bestrida riktigheten i dessa uttalanden; men ändå skall man troligen allt framgent höra upprepas talet om det hårdt beskattade svenska tolket, och derom att Åsambället är sjukt och mera dylikt af våra iotransigenter, hvilka likväl sjelfve må ganska väl, och låta sig väl betala för det varma introsse de — i ord — utveckla för -tolket. öneförhöjaningar och dyrtidstillägg — yttrade Andra kammarens talman — äro af riksdagen anvisade och i vissa fall. beredelsevis beviljade till förbättring i statens embetsoch tjonstomäns löneinkomster. — Ordet beredelsevis var särdeles väl valdt; ty nekas kan ej, att om staten skall blifva väl betjenad af aina embetsoch tjenstemän måste de förses med sådana löner att de ej tryckas af brödbekymmer, och äfven att ett tungt ansvar nu hvilar på de af riksdagens ledare, hvilka gjorde frågan om dyrtidstillägget för 1874 till en politisk fråga. I konungens yttrande i trontalet att Åutredningen af den med försvarsverkets omorganisation sammanknippade frågan om grundekatternas uppbäfvande påskyndas så mycket frågans invecklade beskaffenhet medgifver, kan ligga en i mycket varsamma ordalag affattad erinran derom, att just sammanknippningen af försvarsfrågan med grundskattetrågan gjort lösningen af dessa båda frågor mera invecklad, hvilket ock troligen redan erkännes eller snart blir erkändt. Det kan ioke hafva undfallit dem, hvilka etzvat någon uppmärksamhet åt grefve Arvid Posses offentliga verksamhet på riddarbuset och sedan i Andra kammaren; att han visar sig särdeles benägen att åstadkomma politiska sonoationssconer, i hvilka han sjelf utför hufvudrollen. Med en sådan ecen, i hvilken han ensamt uppträdde, gjorde han sin sortie vid den nyss slutade riksdagen. Sista gången hän uppträdde i Andra kammaren, delgaf han densamma en handling, hvilken han anhöll måtte i kammarens pro— . — —