Göteborgsposten – 22 maj 1874, sida 1

—— —— — ——— Tåget norrut afgår först, ooh det bestämmer mig för att resa i den riktningen. Jag skall föra henne upp i Northumberland, till sjelfva gränsen. I Cheviotbergen skall jag nog kunna finna någon lämplig hydda åt henne, och hon skall der vara så godt som lefvande begrafven. Wales ligger för nära till Gloucester och slottet Tressilian, men från Northumberland skall hon ej våga att resa hit ner ensam. Hon skall lefva och dö uppe i denna vilda trakt och aldrig misstänka, att jag är känd under ett annat namn än Lowder, och att jag under detta andra namn är rik och hedrad och, eåsom jag snart skall bli, en annen qvinnas man! Jag tror, att jag har en naturlig fallenhet för bofstreck, och allt lyckas mig. Sjelfva min djerfhet besegrar ödet. Allt går väl för mig! Med smålöjet på läpparne inträdde han i sin hustrus rum. XXIX. Den korta decemberdagen led mot sitt slut, då Jasper Lowder, hans hustru och barn afreste från Gloucester och begåfvo sig mot det nordligaste grefskapet. der Lowder ämnade låta sin hustru och sitt barn lefva och dö så godt som afskilda från verlden. De tre — mannen, hustrun och barnet — hade sin kup för sig sjelfva. Hester lade sin lilla gosse på den ena af sofforna och bredde sin varma skotska schal öfver honom. Derefter satte bon sig midt emot sitt sofvande barn och lutade sitt eget trötta hufvud mot Lowders skuldra med en öm tillitsfullhet, som borde ha rört bans hjerta. — Det kännes så betryggande att ännu en gårg ha en man att stödja sig vid och se upp till, sade den unga hustrun suckande och småleende. Lowder slog sin arm omkring henne. — Du kan ej gerna se upp till mig, sade han med