Göteborgsposten – 21 maj 1874, sida 1

i ——v —— — —— det närvarande systemet skulle följa: man skulle fortfara att göra efterföljande slägten varflösa på mogen ekog, och den närmast följande generationen skulle komma att sakna den nödvändiga tillgången på bränsle och virke. Först sedan marken vore kalhuggen, inträdde ju synemännens rätt att hos vederbörande myndighet begära egarens förständigande att återplantera. Dessa af kommunen utsedde synemän skulle dessutom icke åtnjuta någon aflöning, och jägeribetjeningen skulle med denna kontroll icke hafva någon befattning, Landstingen skulle endast undantagsvis tillsätta skogsfiskaler. Man betviflade, att den k. propositionens stadganden på det hela taget kunde innebära någon säkerhet för fullgörande af vilkoren för skogens återväxt, och man anmärkte, att, då finansministern åberopade, att tolf landsting uttalat sig för lagstift. ningens mellankomst, bade han underlåtit. att fästa tillbörligt afseende på, att ett landsting redan 1863 uttalat farhågor för följderna at redan påbörjad eller förutsedd sköfling af ungskog; han hade dessutom icke heller sästat tillbörligt afseende derpå, att skogskomitåon förordat skydd för omogen skog, ej heller insett, att. olika landsdelar i vårt vidsträckta land beböfde olika skogslagstiftning. Dessutom anmärktes äfven det opraktiska i det i den k. propositionen srametälda yrkandet, att den, som under innehafvande af skogsarrende ådömdes att återplantera, skulle af egaren erhålla ersättning derför m. m. m. m. Detta allt framställdes, och mera dertill, innan frågan kommit under kamrarnes behandling. Det var hufvudsakligen Nya Dagl. Allehanda, som i en längre serie uppsatser blef språkrör för dessa åsigter och en hel del beskyllningar mot, finansministern, af hvilka dock den allvarsammaste synes oss vara den, att den k. propositionen kom alltför sent, för att frågan kunde hinna af riksdagen med tillräcklig grundlighet behandlas. Det särskilda utskottet, som synes arbetat rätt allvarsamt och träget, gick så till vida dessa påyrkares fordringar lika litet till mötos, som detsamma i fråga om den allmänna lagstiftningen rörande enskilda skogsegares skyldigheter i fråga om skogens skydd alldeles icke, enligt deras åsigt, kunna anses hafva tagit steget fullt ut. Utskottet hade, med ogillande af det k. förslaget, förordat en lag hufvudsakligen i likhet med den för Gottland gällande lagen och grundad på den 6. k. fridlysningsprincipen, Emot den af utskottet föreslagna 8 1 i den afsedda förordningen hade hr de Mare m. f. afgitvit en reservation; och vid frågans behandling i Första kammaren segrade flera reservantera fordran, att förslaget till författning borde omarbetas. Då Andra kammaren deremot bifallit utskottets förslag, har detta, i hvad som rör det allmänna skyddet af enskildes skogar, för denna riksdag förfallit; och torde man häröfver icke hafva att beklaga sig, då man, åtminstone så vidt vi varit i tillfälle att inhemta, i utskottets förslag ioke återfinner tillräcklig utredning vare sig af frågan, huru kontrollen nöjaktigt skall kunna utöfvas, eller af den utsträckning, som man torde böra medgifva de preventiva åtgärder, hvilka må anses nödvändiga för att förekomma den afverkning, som kan komma under rubriken devastation, och genom hvilken marken beröfvas sin förmåga att möjliggöra återväxt. Deremot bar riksdagen, då båda kamrarne bifailit utskottets förslag rörande särskild skogslagstiftning för Norrbottens län, och vilkorligt äfven för de andra norrländska länen, såsom oss synes, tagit ett ganska raskt steg framåt, och det skulle mycket glädja oss, om detsamma blifvit taget i en lycklig stund. Norrbottens läns landsting hade uppgjort ett förslag till särskild skogslagstiftving för länet, och detta förslag hade på det hela taget blifvit gilladt af k. skogsstyrelsen, hvaremot nämda styrelse i sitt utlåtande ogillat en ai länsstyrelsen i samma län i motsvarande ayste gjord framställning såsom innehållande förslag till stadganden, de der allt för mycket skulle ingripa i den enskildes eganderätt och dess utom fordra en höget betydlig tillökning a skogspersonalen. Länsstyrelsens förelag åsyf tade nemligen — likasom en enskild mo tionärs vid riksdagen, hr A. Bäckströms — att enskild skogsegare måtte afhändas rättig heten att afytra skogsprodukter annat än efte utstämpling och verkställd undersökning 3 jägeribetjeningen. Landstingets förslag blef i hufvudsak äfvet utskottets, och det har, såsom vi nu erfari äfven blifvit riksdagens. Utskottet har sålund bland annat gillat landstingets förslag, att virk af mindre dimensioner — under 7 tum 16 fo från storändan — för afverkning måste ut stämplas af skogstjonstemän. Likaledes delad 2