Göteborgsposten – 20 maj 1874, sida 1

dold i sitt gömställe, framträngande derur endast för att plundra och förgöra. Han hade ett förskräckligt rykte, som han väl förtjenat. Han var oförvägen och despotisk i högsta grad. Hans band afgudade honom, emedan han riktat hvarenda medlem deraf och emedan han aldrig låtit dem göra något anfall, som ej medförde riklig ersättning. Mången engelsk och amerikansk resande. hade under utflykter till Vesuvius eller Pompeji tillfångatagits af honom. Mer än en gång hade han äfven uppfångat någon olycklig ännu värmare Neapel och fört honom bort till sio tillflyktsort och der qvarhållit honom i afvaktan på lösepennirg. Trupper hade upprepade gånger utsändts med befallning att taga den djefve lagbrytaren till fånga död eller lefvande. Ett pris hade blifvit satt på hans hufvud, och just helt nyss hade allmänhetens känslor blifvit ytterst upprörda och harmen mot honom ytterligare ökad, liksom den belöning som varit erbjuden för hans tillfångatagande, fördubblad, på grund af hans allra senaste bragd. Endast fjorton dagar före Ollas ankomst till Vesuviivärdshuset hade nemligen Röde Cervelli tillfångatsgit tre engelsmän, hvilka företagit en resa på hästryggen till Foggia. En af dessa hade han släppt. lös för att anskaffa lösepenning för de två andra, och denna lösepenning hade varit oerhördt högt tilltagen. Den lössläppte engelsmannen skulle föra lösesumman till en viss enslig plats i närheten af Mönte del Matese och skulle komma ensam. I händelse af hans uteblifvande hotades de båda fångarne med döden: Den sålunda frigifne engelsmannen hade begifvit sig till Neapel och omtalat sin historia. Ur stånd att anskaffa den summa, som blifvit bestämd till lösen för de båda olyckskamraterna, hade han vädjat till regeringen, och en truppstyrka hade blifvit utskickad för att befria sångarne. På ett eller annat sätt hade Den Röde Carvelli fått underrättelse . om hvad som förehades emot honom, Utan tvif