Göteborgsposten – 20 maj 1874, sida 1

kerna med tillräckligt guldmynt, hvaremot riksbanksstyrelsens förste man, häradshöfding Dufva, såsom sin åsigt uttalade, att om än riksbanken komme att vidkännas någon olägsnhet genom den möjligen stora guldutvexlingen, borde dock den — riksbanken — icke med -motvilja se en åtgärd, som vore nyttig för hela landet och dess penningeväsende, såsom bidragande till myntvärdets uppehållande, så kunde med visshet förutses, att efter detta uttalande majoriteten i Andra kammaren, för hvilken hr Dufva är auktoritet, icke skulle visa sig tveksam. Det kan icke nekas, att den stora reformen — och såsom en stor reform måste det anses, att de enskilda bankernas sedlar skola inlösas med guld — är ett djerft steg, men tidpunkten för reformen är gynsam, enär den ekonomiska ställningen är så god, att ingen vidare, icke ens hr Jöns Pehrsson, nu ordar om det fattiga, skuldbelastade Sverige. Visserligen har iriksdagen åtskilliga ganska. besynnerliga beslut i banklagsfrågan sattats — besluten olika i båda kamrarne — så att det torde blifva avårt för finansministern att fatta, hvad riksdagen verkligen velat i vissa detaljfrågor; men då banklagen tillhör den ekonomiska lagstiftningen, eger K. M:t grundlagsenlig rätt att nttärda ny banklag, bygd på de grunder, som K. M:t anser riktiga, äfven om de afvika från riksdagens uttalade åsigter. Om åter dessa anses vara af den vigt, att de ännu en gång böra af riksdagen sjelf pröfvas, så torde banklagen icke blifva utfärdad förrän efter nästa riksdag, men i så fall erhålla de snart utlöpande bankerna endast provisorisk eller vilkorlig oktroj.