Göteborgsposten – 20 maj 1874, sida 1

Han steg i in i i köket och lade på bordet åtskilliga paketer, innehållande saker som han upphandlat i Neapel. I sin systers hand lade han några mynt, utgörande återstoden af de penningar, som blifvit anförtrodda åt honom, och frågade, om några gäster. funnos i huset. — Två med två tjenare, svarade Giudetta. Var försigtig, då du går upp på ditt rum, Giacomo, så att du ej väcker dem. Gossen dröjde för att göra några ytterligare frågor rörande gästerna och begaf sig derefter gäspande upp för trapporna till sitt rum. Ånyo rådde en tystnad i det pittoreska värdshuset. Den blef ej störd under nästa halftimma. Palestro var sysselsatt med att uppgöra sina plener och så äfven Giudetta. Omkring klockan tolf på natten reste sig Giudetta upp och gick in i ett skafferi efter kallt kött, bröd och vin, som hon framsatte på köksbordet. Derefter skickade hon Palestro bort till en medhjelpare, som hon kunde lita på och som hon önskade påföljando morgon. Hon släppte ut honom och skulle just återtaga sin plats, då ljudet af hästhofvar trängde till hennes öron. Någon närmede sig värdshuset från nordostlig riktning. Giudetta öppnade dörren och såg ut. I nästa ögonblick kom en man ridande, steg af vid stallet och ställde in sin häst der, hvarefter han nalkades huset. . Giudetta släppte in honom i köket och stängde dörren efter honom. Derpå vände hon sig mot främlingen och räckte honom sin hand. Den nykomne var ingen annan än den beryktade röfvarhöfding, som var känd under benämningen Den Röde Carvelli. I flera år hade han och hans väl öfvade band oroat de vägar, som leda från Neapel till det inre berglandet. Någonstädes i grannskapet af Monte del Matese hade han en säker tillflyktsort, dit det troddes vara omöjligt att intränga. Med ett band af omkring ett tjog desperata och förhärdade bofvar låg han här som en tiger