Göteborgsposten – 20 maj 1874, sida 1

Riksdags-Kaleidoskop 1874. XXXVIII. D. 16 maj. Då etatsutskottets utlåtande i anledning af K. M:te proposition, att den beslutade jorrvägsanläggningen från Torpshammar till riksgränsen mot Norge skulle utföras med eamma spårvidd, som å öfriga statsbanorna — således icke blifva smalspårig — i går föredrogs i Andra kammaren, kom hr Key i tillfälle att gifva luft åt sin djupa vrede, föranledd derat, att detta förslag blifvit af K. M:t framlagdt. Hr Key har länge ifrat för det smalspåriga systemet, men hans ifver började för sent. Stambanesystemet var antaget och spårvidden bestämd före 1867, då hr Key började sin politiska verksamhet. I fjor ville han, att stambanan från Storvik till Torpshammar skulle byggas smalspårig; detta yrkande bevisades vara i hög grad opraktiskt, och det förkastades äfven. Någon tröst fick han dock genom riksdagens beslut, att den del af tvärbanan, mellan Sundsvall och riksgränsen, hvilken af staten bekostas, skulle byggas smalspårig. Men man kan lätt föreställa sig, huru han blef till mods, då han erfor, dels att det enekilda bolag, som skall bygga SundsvallsTorpshammarsbanan, vill göra den bredspårig (till förekommande af de dyra omlastningarne vid Torpshammar), dels äfven att norska regeringen föreslagit storthinget, att banan från Throndhjem till riksgränsen skulle byggas bredspårig, om fortsättningen af banan till Torpshammar blefve bredspårig, och dels att K. M:t föreslog en sådan förändring i aistl. riksdags beslut. Mot statsutskottet, som förordade bifall till K. M:ts proposition, kunde hr Key naturligtvis icke rikta sin vredes pilar, icke heller mot norska regeringen och de norska myndigheterna, som öfvergifvit smalspåret, kunde ban uppträda bestraffande; men desto hätskare mot civilministern, som visat sig nog djerf att föreslå bredspårets antagande, både på den norska och svenska delen af banan. Hr Key har ofta klandrat, att-regeringen icke utvecklar nog initiativ; men klart är, det får ej visa sig i andra riktningar, än Jan gillar, följaktligen icke i det nu föreliggande fallet. Då emellertid hr Key nu icke ens bestridde — såsom han gjorda i fjor — att anläggningskostnaden för en bredspårig bana med lätt öfverbyggnad endast med omkring 24,000 kronor pr mil öfversteg kostnaden för en smalspårig bana med tung öfverbyggnad, och då ban icke heller bjöd till att förneka de obestridliga fördelar, som vinnas derigenom, att samma trafikmateriel kan begagnas från Throndhjom eller Sundsvall ända til Malmö, och omvändt, så återstod nu för honom endast att angripa civilministern, derför att förslaget om spårviddsförändringen utgått från svensk och icke från norsk sida, Men hr Keys egentliga attack mot civilministern grundades derpå, att en vid den k. propositionen bilagd promemoria af chefen för statens jernvägsbyggnader var daterad den 11 (rätteligen d. 17) juli 1873, men uppgitvite i nämde proposition hafva till regeringen inkommit först den 3 september, i anledning hvaraf hr Key dels antydde, att man ej kunde utreda, huruvida civilministern gått jernvägsbyggnadschesens ärende, eller tvärtom, och dels utfalade sin sörvåning deröfver, att då nämda promemoria inkommit d. 3 september, civilministern redan dagen derpå kunnat få sin framställning färdig och afsänd till norska departementet för det Indre om spårviddsförändringen. I hela denna. procedur låg något oförklarligt, menade hr Key, och då han ej kunde — eller ville — förklara den, var det ju så naturligt, att icke heller någon annan kunde göra det. Denna lika försåtliga som lumpna attack gendref emellertid statsrådet Bergström fullständigt genom meddelandet, att han i sista stunden före sin afresa till kröningen i Throndhjem af öfverste Beijer mottagit den ofvannämda promemorian, att den delgifvits de noreka regeringsledamöterna, att de och äfven andra vederbörande i Norge uttalat sig för spårviddstörändringen, och att, då promemorian återsändts till statsrådet Bergström, hade den blifvit i civildepartementet inregistrerad d. 3 september. Förhållandet var således ganska enkelt och hade bort kunna inses af hr Key, om ej hans tankegång varit så smalspårig, och af promemorian hade han bort inse, att den var en utredning af förslagets tekniska och ekonomiska detaljer. —— H Han steg in i köket och lade