Göteborgsposten – 15 maj 1874, sida 1

örespeglade millionen. — — — — i— —— nå Från Norge. (Korrespondens till Göteborgs-Posten). Kristiania d. 9 maj 1874. Innehåll. Ett märkligt utlåtande från det norka storthinget i fråga om dödsstraffets afskaflande. — Förslag om skydd för törfattares och komposiörers originalarbeten. — Nya jernvägsanläggningar. — Sjötörsäkringsbolagens ogynsamma status. — Förlag om en allmän generalförsamling, hvari äfven venska bolag deltaga. — Tryckt peoningmatknad. — Anläggande af spårvägar i Kristiania. — Stridigeter om nitroglycerinfabrikens återuppbyggande. — Statsrådets förslag om nekande af sanktion å statsådsfrågan. Sedan dyrtidstilläggen i förra veckan afzjorts till någorlunda tilfredsställelse tör allnänbe:-en, dels derför att man hoppas, att af le följande storthingen tå dem sasistälda såsom beständiga tillägg till de mindre embetsmannalönerna, dels derför att man väntar, att storthinget äfven skall med tiden befinnas villigt att bevilja tillägg till lönerna utöfver 800 spdr, har i de sista veckorna en god del at den offentliga uppmärksamheten varit upptagen af odelsthingets ytterst vigtiga diskussion om dödsstraffet, framkallad med anledning at ott kungligt förelag om förändringar i vår kriminallag. Redan vid första paragrafen började den lifliga debatten, enär denna paragraf bestämmer, att dödsstraffet skall bibehållas iden norska strafflagen. Gårdsbrukaren Juel, från Söndra Bergenhus amt, framställde neml. ett förslag om dödsstraffets asskaffande, hvartill Sverdrup och Jaabek med så godt som hela deras parti förklarade, att de belst önskade utplåna detta blodiga bestraffningssätt ur vår lag, men 24, deribland begge banerförarne, ånöjde sig dock med att tramlägga följande högtidliga sknitliga förklaring: Vi, undertecknade medlemmar af odelsthinget, förklara härmed, att vi endast bafva kunnat gifva vår röst till förmån för det föreliggande törslaget, som uppställer litsstrafl. såsom straft eller straffalternativ, emedan vi deri se ett väsentligt förberedande steg till dödsstraffets afskaflande. Den norske bonde, som framkom med förslaget, motiverade det i korthet sålunda: Mar sjelf vore icke rätte mannen till att framlägga ett så vigtigt förslag, men han önskade att det skulle komma ut bland folket, att det herrskade olika meningar i denna fråga. Man hade sagt, att det behöfdes filosofi och vetenskap för att bedöma densamma. Han ville uttala, att han funne saken ganska enkel, då hans kristendom lär honom någonting annat, än att bibehålla ett så grymt straff. Att sta ten icke skulle kunna undvara dödsstraffet, utan måste behålla det eom ett slags nödvärn, fann han endast då nödvändigt, när statssamfundet befunne sig i upplösningstillstånd, men hos oss kunde han icke tro, att ett sådant tillstånd herrskade. Presterna och juristerna talade nästan alla obetingadt för dödsstraftets bibehållande och beledsagade sina föredrag med fromma önskvingar för mensklighetens förbättring, som endast kunde vålla dess asskaflande. Som ett argument från deras sida, hvilka talade för dödsstraffets. upphäfvande, begagnades äfven det tvitvelaktiga påståendet, att detsamma faktiskt kunde anses vara upphäfdt, då H. M:t konungen, genom att benåda den unge man, som i fjor somras mördade sin forne husbonde och matmoder, landthandl. Mickelsen och hans hustru, boende på en gård i Smaalenene, måste antagas rent af ha tillkännagifvit, att dödsstraf under konung Oscars regering aldrig skall bli utfördt. För att förstå den utomordentliga bety —— ——