Göteborgsposten – 6 maj 1874, sida 1

Bref från Stockholm, (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 5 maj. Våra förhoppningar om en grön och sol varm första maj gingo väl icke i fullbordan men dagen hade kunnat vara mindre solig Hela Stockholm skyndade visst icke då n till Djurgården, men folktom var den dock e på långt när; många begåfvo sig dit lockad af hoppet att få inandas frisk vårluft, andr: af gammal vana, andra för att sjelfve förviss sig, huruvida der visade sig något folklif, oc andra emedan de lika så gerna kunde gå di ut, som att tillbringa eftermiddagen intra mu roa, På Hasselbacken, Alhambra och Novill. var trafiken också ganska liflig och omsättnin sen fullt tillfredsställande för dem, som dera voro intresserade. För talmapnen, grefve Lagerbjelke, gaf företa maj på Hasselbacken af Första kamma rens ledamöter en magnifik middag; grefve Henning Hamilton föreslog skålen för talman nen och ryttmästaren Hallenborg skålen för kammarens kansli, Denna middag lärer i magnificens endast hafva öfverträffate af den, som ett par veckor förut gafs der af frih. Stjernblad för grefve Holstein-Ledreborg ; men den senare middagen serverades endast för ett mindre antal gäster, den förra för bort åt 150 personer, och hofmarskalken, baron y. W., påstod ju, Åatt en middag, som skulle vara riktigt delicieuse, absolument måste serveras för högst åtta personer. Andra kammarens talman har äfven i år undanbedt sig den middag, som ledamöterna velat gifva för honom. Dermed är likväl antagligen icke hr Davidson nöjd, ty att han skulle serverat den till gästernas och äfven till sin egen belåtenhet, är otvifvelaktigt. Hr X. har, som ni lätt torde föreställa er, äfven sedan jag sist skref, varit besvärad af en stigande oro deröfver, att justitiestatsministersembetet så länge fått stå vakant. Han underrättades af sin hyresgäst, presidenten, att genast efter konungens återkomst från festligligheterna i Göteborg skulle justitiestatsminister utvämnas, och att justitierådet Carleson skulle blitva den lycklige — vellor olycklige, inföll hr X. Men så fogade ödet, att vår vän, för att säga farväl till en slägtinge, hvilken i Carlebad hoppas få sin lefver minskad och hjertats elag reglerade, begaf sig vid sjutiden i sredags morgon till centralstationen. IIvad tror ni väl, att vår vän der fick skåda? Jo, att excellensen Björnstjerna och statsrådet Bergström, ötvorgifvande hufvudstaden, afreste med snälltåget. De skulle — meddelade en tjensteman i förtroende — begifva sig till Gnesta för att der möta kungen. Se så der ja — sade hr X. som knapt gaf sig tid att trycka slägtingens hand till afsked — nu har då minisiöron gått sönder, naturligtvis emedan justitiorådet Carleson åtrat sig, och derom skulle do båda statsråden underrätta kungen. Nå ja, det har jag förutsett, men roligt skall det bli att få se, hur lång i synen presidenten nu blir-. Hr X. meddelade sin iakttagelse med deraf dragna slutsatser i förbigående till hrr Y. Z., Å., Å och Ö., och händelsen, d. v. 8. de båda statsrädens resa konungen till mötes, blef snart känd i alla politiska och ioke politiska kretsar, äfvensom att H. M:t hållit stateråd kort efter ein återkomst till husvudstaden. På aftonen var hr X. och många andra mycket angelägna att få se Posttidningen, och den inneböll endast åtskilliga militära utnämningar — icke ett ord om justitiestatsministersembotet. Han har åtrat sig, han har blifvit skrämd af majoritetens i Andra kammaren imposanta hållning i Åtvidabergsfrågan. Nå — nu är det klart, ministerkrieen är åter i full gång, Dereftar intog hr X. kl. 39 sin sundhetsmjölgröt. KL 1,10 gick ban till hvila, somnade enart och drömde om ny ministår, och detsamma gjorde nog flere än vår vän. I dag på morgonen sade presidenten till hr X.: glöm ej att läsa Posttidningen afton-, men mera vill ej den inbundne presidenten säga. Å Apropos Åtvidabergafrågan, hvars afgörande konstitutionsutskottet så illa upptagit, gaf den justitiekansleren von Koch anledning att i Första kammaren ganska qvickt skämta med nämnda utskott, som i förbastande, eller af okunnighet lärer ansett det k. brefvet af d. 10 maj 1748 angåerde de ädlare verkens uppbjelpande, icke längre vara gällande. Hr v. Koch erinrade i anledning häraf, huru under 1810 års riksdag en ledamot af ridderskapet och adeln började ett anförande på riddarhaset med de pompösa orden: Sedan nu alla lagar och författniogar äro upphäfda —, men afbröts genast med tillropet: Ådo äro väl så f.n heller! I Första kammaron framkallade denna anekdot ett lifligt skratt, och svaret der på utskottets framställning öfverensstämdo med den af hr v. Koch anförda repliken. Riksarkivarien Nordströms högst betänkliga sjukdom är sannolikt häfd, och alla tecken visa, att de ytterst medtagna krafterna