Far och Son. -) Roman af mrs Harriet Lewis. (Öfvers. från Engelskan). — Såg ni Floria der? frågade kusken i en ton, som han förgäfves försökte att göra likgiltig. — Floria Cometti? Ja, nog såg jag henne, den koketten. Hon bär de stora guldörringarne, som ni gaf henne, och guldkedjan och en hvit musslinsklädning med röda band. Och hennes hår! Ingen pariserdame kam vara värre utspökad i hufvudet, än hon är. Hon gick arm i arm med Krigger — — Krigger! upprepade kusken i svartsjuk ton. — Ja, han agerar lejon derborta. Såg ni de båda stenarne han hade i sin kråsnål? Den enfaldiga Floria tager dem för äkto, och hon ger Krigger de ömmaste småleenden. Det kommer visst att bli parti af dem emellan. Akta ert hjerta, min gosse. Floris har ledsnat vid er. Kuskens ansigte öfverdroge af en mörk rodnad, och en hotfull blixt lyste i hans ögon. Svartsjukan kokade inom honom. — Jag skall gå dit och sjelf se efter, sade han. Jag skall lura på dem från buskarne och vid St Christofer, om Floria visar sig falsk mot mig, är det bäst för henne, att hon väl aktar sin nye älskare. Häftigt skjutande den elakå gamla hushållerskan afsides gick kusken derifrån och begaf sig genom lunderna till grannvillan. ) Forts. fr, N:o 102,