Göteborgsposten – 5 maj 1874, sida 1

Tressilian. De voro lika ensamma och mera ostörda, än de skulle ha varit i salongen på slottet Tressilian. Jasper vände sig mot Blanche Irby och blickade in i hennes vackra, oskyldiga ansigte. Det var ej ett stolt, passioneradt ansigte, lik Olla Rymples, men det var ej heller intetsägande eller karakterslöst. Det var vackert med fina och rena drag, men det var äfven själ och oförsagdhet i de stora grå ögonen och karakter kring den småleende munnen. Lydande en oemotståndlig impuls tog Lowder i sin den lilla hand, som höll piskan. Blanche drog den ej tillbaka, ej heller såg hon upp mot honom; men Lowder kände: hennes hand darra, och han erfor en plötslig fröjd öfver att ega ett sådant inflytande på hennes känslor. — Blanche, sade han i låg ton, denna lilla hand är ett pris, som en furste borde eftersträfva, och om ert hjerta följde med honden, skulle den man, med hvilken ni samtyckte att gifta er, vara lyckligare än någon furste. Jag har sagt er, att ni under de år jeg vistats i utlandet varit det qvinnliga ideal jag drömt mig. Jag kom hem full af beundran för den unga flicka, som min far älskat såsom en dotter; men för att säga sanningen väntade jag ej, att denna barndom skulle mogna till kärlek. Jag var öfvertygad om, att jag aldrig skulle komma att älska er, såsom män älska dem, med hvilka de önska gifta sig; men den första blioken i era grå ögon besegrade mig. Jag har sett många intagande qvinnor men ingen så intagande som ni är. Ni känner min fars planer för vår lyeka, lilla Blanche? Ni vet äfven, att er fer uttryckte en önskan att ni skulle gifta er med sir Arthur Tressilians son? Flickan sänkte hufvudet för att dölja sin rodnad. Endast toppen af hennes lilla hufvudbonad var synlig för Jasper Lowders brinnande blickar. Ej afskräckt, snårare uppmuntrad af hennes tystnad fortfor bedragaren: ; — Er far hade under sina täta besök på slottet Tres, LU