Göteborgsposten – 5 maj 1874, sida 1

2 — .2GÅTLL— . D grundliga teoretiska studier, och kommer ganska säkert att väl häfda sin ställning i riksbanken. Det var äfven väl betänkt att elektororna utsågo en person som icke tillika är chef för någon handelsfirma, hvilket alltid skulle gjort hans ställning skef och obehaglig. Då det icke kunde fordras att de båda deputerade — hvarföre ha de icke från början fått benämningen verkställande direktörer? — ständigt, året om, skulle utöfva sina åligganden och aldrig ätojuta någon tjenstledighet, eå ansågs nödvändigt, att bland de öfrige fullmäktigo någon har till. åliggande att fungera som vikarierande deputerad. Vid det nu förestående valet skulle således en fullmäktig utses, särskildt lämplig för den antydda befattningen; med afseende derpå öfverflyttades nu frib. Fock från styrelsen öfver riksgäldekontoret till riksbanken, och kommer han derigenom i åtnjutande af 7000 kronor i årligt arvode, utan att af den nya befattningen hindras i utöfningon af göromålen såsom byråchef för kontrollen å bränvinsförfattningarnes tillämpning. Då hr Liss Olof Larsson blef vald till försts suppleant i styrelsen för riksbanken, kunde med vissbet förutses, att han snart skulle inträda som ordinarie fullmäktig. At förstnämda val insåg hr Carl Ifvarsson att tiden snart var för honom inne, att lemna fallmäktigbefattningen till den inom landtmannapartiet nu vida mera framstående, inflytelserike och tilltagene dalkarlen, för hvilken ett årligt arvode at 5200 kronor (4000 såsom fullmäktig i riksbanken och 1200 såsom riksdagsman) utgör ett högst betydande kapital, enär han med sina inskränkta lefnadsbehof ganska säkert kan lägga upp åtminstone 3700 kronor årligen, och derigenom praktiskt ådagalägga, att statens tjenstemän böra förses med knapp aflöning. Den plats i riksbanksstyrelsen, som hr Carl Ifvarsson i anseende till sjuklighet afsade sig, erhöll hr Liss Olof Larsson. Den tid torde komma, då äfven han, likasom hr Carl Ifvarsson, blir af sing beundrare uppstäld som lämplig kandidat till ett konsultativt statsrådsembete. Då f. d. statsrådet Carlson tillvunnit sig landtmannapartiets synnerliga bevågenhet, och då, i fall en landtmannaminister kommit till styret, hr Carlson i den skulle ingått som ecklesiastikministör, mötte hans kandidatur till ordförandeplatsen i riksgäldskontorets styrelse inga hinder. Den plats i nämde styrelse, som frih, Fock innehaft, tilldelades nu brukspatron: von Stockenström, som förut varit fullmäktig i riksbanken; men till den efter hr Klingenstjerna yppade vakansen uppställdes under valförberedelserna åtskilliga kandidater; några af Andra kammarens elektorer förordade hr A. Hedin, några hr Gumeelius, några br Heggström, men kompromissen utföll till den sistnämdes fördel. Hans uppgift torde blifva, att i förening med häradshötd. Samzelius, som äfven står väl i landtmannapartiet, arbeta på kommisaariateta i riksgäldskontoret afekaffande. Hvad hr Heggström för öfrigt i styrelsen för nämde kontor skall uträtta, ligner naturligtvis i gudarnes sköte; det torde i alla fall för honom befinnas vida angenämare att vistas i hufvudstaden och sitta i riksgäldskontoret, än att uppe i Nordmalingstrakten såsom delegare i ett sågverk medverka till skogssköfling, hvilken utan hans direkta biträde ändå kan fortgå. Då i det förestående ett par gånger vidrörts de materiela fördelar, som fullmäktige, kunna beredas, så torde ej böra förbises, att den inom statsutskottet uppställda grundsatsen: inga lönetillägg för 1874, icke respekterats af bankoutskottet, som föreslagit att arvodena för samtlige fullmäktige i riksbanken skall höjas för hvardera från 3200 till 4000 kronor, hvarjemte den vikarierande deputeraden dessutom skall uppbära 3000 kr. Denna förhöjning, bifallen af riksdagen, börjar redan med denna månad, hvadan således från 1 maj 1874 fullmäktiges båda deputerade i arvode uppbära 12,000 kr. hvardera, vikarierande deputeraden 7000 kr. och öfrige fyra fullmäktige hvardera 4000 kr. Det är säledes, äfven i fråga om tiden för dyrtidstilläggs erhållande, förmånligare att vara i riksbankens tjenst än i statens.