Göteborgsposten – 5 maj 1874, sida 1

TKSSU, 1. Fmacgron, 00 äl, IV apr., Öronstadt. Riksdags-Kaleidoskop 1874. XXXIV. D. 2 maj. De af riksdagens elektorer den sista dagen i april månad förrättade val till fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret, äro i flere bänseenden ganska märkliga. Att dessa val i år måste verkställas så sent — mer än en månad senare än i fjor — föranleddes af den stora svårigheten som yppat sig att finna någon i bankväsendet hemmastadd man, och tillika benägen att i riksbanksstyrelsen ingå såsom friherre Skogmans efterträdare. Frih. Skogman hade tillkännagifvit redan i god tid innan fullmäktigsvalen skulle förberedas, att han icke vidare ville blifva återvald, och följaktligen måste icke blott en ny fullmäktig utses, utan dervid tagas hänsyn till att den nyvalde kunde öfvertaga frih, Skogmans befattning såsom deputerad. Dertill kom vidare att det ansets behöfligt att ibland fullmäktige en skulle fungera såsom biträdande deputerad (d. v. s. vikarierande deputerad) och för utseende af en dertill lämplig person erfordrades äfven förberedelser. I riksgäldskontorets styrelse skulle utses dels ny ordförande efter frih. af Ugglas, hvilken förklarat att han uteslutande ville egna sin tid åt öfverståthållarebefattningen, och dels åtminstone en fullmäktig efter öfverstelöjtnant Klingenstjerna, hvilken för länge sedan gått ur styrelsen och öfvertagit disponentbefattningen vid ett af de blifvande stenkolsverken i Skåne. Då riksbanken och rikegäldskontoret direkt stå under riksdagen är det naturligt att den — eller rättare sagdt riksdagens inflytelserikaste män — måste egna synnerligt intresse åt fullmäktig-valen. Men förut har visat sig, att Första kammaren hatt sina och Andra. kammaren sina kandidater och med den verkan att lotteribjulet ofta fått göra tjenst för att skaffa riksbanken och riksgäldskontoret styresmän. Nu senast förrättade val visade likväl, till lika stor förvåning som belåtenhet, att ingen lottdragning erfordrats. Begge kamrarnes elektoror hafva med Åråds råde och efter föregängna öfverläggningar — d. v. s. strider — slutat med att för den yttre verlden framstå såsom varande fullt eniga. Största meningsbrytvivgen uppkom vid frågan om ersättandet af frih. Skogman i riksbanken. Om någon i Andra kammaren kunnat uppletas, så hade han till befattningen varit nästan sjelfekrifven; men fastän rämnda kammares landtmannaparti sköter sina riksdagsaffårer till egen belåtenhet, så hafver det sig icke lika lätt att sköta riksbankens till allmän belåtenhet. Friherre Stjernblad intresserade sig för grosshandl. G. M. Rosenberg, men de representanter på Stockholms-bänken, som tillika äro väl hemmastadda på Börsen, uttalade öppet den farhågan att hr Rosenbergs kapacitet i vexelaffärer var obekant för de börsbesökande. Frih. Skogman har såsom deputerad på ett särdeles utmärkt sätt skött riksbankens vexelaffärer, och det är denna affärsgren, som hans efterträdare äfven skall sköta. Andra kammarens elektorer hotade med representanten från Helsingborg, hr Peter Olsson; men troligen var dermed icke allvarligt menadt, och om det blifvit allvar af, så hade det ganska säkert ledt till lottdragning. Majoriteten af Första kammarens elektorer var allt ifrån början besluten att såsom sin kandidat uppställa fil. d:r J. W. Arnberg, sedan 3 år styrelseledamot i Stockholms enskilda bank. Men just häri låg det pikanta, ty nu visade sig att bland samtlige elektorerna ansåg en stor del just det att hr Arnberg var ledamot af styrelsen i den banken såsom rent af oförlåtligt, hvaremot en annan grupp af elektorerna icke tvekade förklara, att om hr Arnberg ej hade varit i tillfälle inhemta kännedom om bankväsendet jemväl på det rent praktiska området, så skulle de icke tänkt på honom till det itrågavarande vigtiga uppdraget. Denna åsigt segrade ock fullständigt, och det är glädjande, enär en fördom fått gitva vika för sunda förnuftet. Hr Arnberg är icke blott en man med fast karakter och stor energi, utan eger äfven på det finansiela området