Göteborgsposten – 4 maj 1874, sida 1

— — — — — ——55 Det var dateradt Palermo och undertocknadt med namnet Palestro. Affattadt på italienska var det illa stafvadt och ännu sämre skrifvet, men Lowder förmådde dock dechiffrera doss innehåll. Det förkunnade, att den stackars unge engelsmannen signoro Lowder var i samma beklagansvärda tillstånd, som då hans ädle Excellenzia, milord Tresolino sist sett honom. Den gode doktor Spezzo hade blifvit betald af den värdiga Teresa Vicini med de penningar, som för ändamålet lemnets af milord, och den gode doktorn hade upphört med. sina besök hos den stackars svagsinte. Det fanns ingen njelp för den olycklige unge engelsmannen. Inga besökande flngo någonsin träffa honom med undantag af en godhjertad engelska, som några gånger besökt honom, och som påstods äfven vora sinnessvag, stackars olyckliga! Signore Lowder skulle lefva och dö utan att bli sedd af någon. Han hade blott en gång lemnat klippan, och det vär vid ett tillfälle då signora Vicini fört honom till Santa Rosolias grotta; men denna pilgrimsfärd hade ej gjort honom någon nytta. Det var tvifvelaktigt, om han kunde bli hjelpt ens genom att vidröra det heliga helgonets heliga reliker. Han var mycket tyst, mycket sorgsen, mycket slö. Sådant var hufvudinnehållet af brefvet. Det slutade med försäkringar em brefskrifvarens ödmjukhet, trohet ooh djupa högaktning för den store milord Tresolino. Ett mörkt småleende for öfver Jasper Lowders ansigte, då han slutade genomläsningen af detta intressanta brof. — Allt går bra, tänkte han, och hans hjerta svällde af jublande triumf. Guy Tressilian är så godt som död, och jag sitter trygg. på hans plats! Jag är den erkände urfvingen till ett gammalt stolt namn och ett stort gods. Om sir Arthur ekulle dö. denna afton, skulle jag blifva sir duy Tressilian. Jag kan.se, att Blanche rodnar: och darrar, då jag kommer henne nära. Hon skall falla i mina