Göteborgsposten – 1 maj 1874, sida 2

—p —— —————— Will Egerton, en annan upplaga af brodorn. Det har funnits oroliga hjertan både här på Tressilian och hos oss, allt sedan ert bref kom från Marseille. Det var med knapp nöd ni slapp undan med lifvet, och vi lyckönska er till er räddning. — Ja, naturligtvis göra vi det, sade öfverste Egerton på sitt öppna rättframma sätt. Ni har blifvit betydligt förändrad, Guy. Jag föreställde mig, att ni skulle växa upp till en bredsxlad jätte lik er far; men de unga göra ej alltid hvad man väntar. Er underbara räddning kan nästan förliknas vid en räddning ur grafven. Gästerna satte sig och öfverhopade bedragaren med frågor, som han besvarade lugnt och obesväradt. . Iovaer blef tvungen att ånyo berätta sina äfventyr för en sympatetisk åhörarekrets. Han omtalade huru han hyrt ett segelfartyg från Cagliari till Palermo, huru, då de närmade sig denna sistnämnda plats, en våldsam storm drifvit dem ur sin kurs, huru fartyget förlist, huru han blifvit kastad upp på klipporna och sedan upptagen och vårdad af vänliga sicilianare, samt huru han derefter i korta dagsresor farit tillbaka till England, qvarlemnande sin legde följeslagare på Sicilien en hjelplös idiot. Denna berättelse helsades med utrop af beklagande och medlidande. — Ni halkar öfver historien om skeppsbrottet, Guy, gade öfverste Egerton torkande sina glasögon. Ah, min käre gosse, vi få ej glömma, att ni löpte samma faror som den stackars Lovder, hvars lif blifvit så förskräckligt olyckligt. Tänk om offret för denna olycka varit er son, sir Arthur! Lowder böjde på hufvudet med låtsad ödmjukhet. — Hvad ni måste vara lycklig, kära Blanche! hviskade Mary. Egerton. Guy är så vacker, så ståtlig, så ädel och har lidit så mycket! Hans ögon riktas beständigt mot er. Ah, ni tycks vara medveten deraf, eller hur?