Göteborgsposten – 1 maj 1874, sida 1

den I Maj. ; — distriktchef, emedan hans befattning, då han afgår, skall indragas. Deremot torde det för närvarande vara ovisst, om och huruvida tulldistriktehefsplatsen i Göteborg kommer att tillsättas eller icke. Man har varit af mycket olika åsigter rörande behöfligheten af tjensten, K. M:t och goneraltullstyrelsen hafva ansett embetet fortfarande böra bibehållas, hvaremot riksdagen vid 1869 års riksdag formligen beslutat, att ombetet skulle vid utgången af samma år indragas, fastän en sådan indragning icke kom att ske. Då åtskilliga här på platsen torde finnas, hvilka beröras af denna fråga och som i densamma torde vara intresserade, hafva vi ansett oss böra i minnet återkalla det väsentligaste af hvad härutinnan under senaste tiden förekommit. Såsom bekant är, väcktes vid 1868 års riksdag af enskild motionär förslag derom, att de då återstående tulldistriktehefsembetena måtte i mån af inträffande ledigheter indragas. Uti skrifvelse den 13 maj samma år anhöll riksdagen hos K. M:t att, derest intill nästkommande riksdag ledighet skulle yppas bland distriktcheferne, dessas embeten måtte endast på förordnande och tills vidare tillsättas. Generaltullstyrelsen, som i ämnet fick afgifva yttrande, ansåg detta förslag mindre välbetänkt, särskildt hvad anginge chefen i Vestra tulldistriktet på den grund, att i Göteborg icke blott mångfalden af tullförvaltningsmyndigheterna på stället fordrade ett gemensamt öfverhufvud, utan äfven den der fallande tulluppbörden, då uppgående till omkring en tredjedel af hela rikets, ansåges kräfva en speciellare kontroll, eom af denne diatriktchef utöfvades och visgerligen borde ur synpunkten af statsverkets säkerhet finnas vara väl behöflig. Då K. M:t den 12 februari 1869 aflät sin skrifvelse till riksdagen rörande tullverket, yttrade K. M:t bland annat att, hvad beträffade frågan om lämpligheten af att bibehålla distriktchefsbefattningen i Vestra tulldistriktet, K. M:t funnit hvad generaltullstyrelsen i ämnet andragit, innefatta fullt öfvertygande skäl, för att någon indragning at befattningen åtminstone för det dåvarande icke borde ifrågakomma och att K. M:t derföre låtit den för samma befattning bestämda aflöning fortfarande i aflöningsstaten qvarstå. Riksdagen tycktes då vara af helt annan åsigt; ty uli sin till K. M:t afgifna skrifvelse med anledning af K. M:ts riksdagen meddelade svar, yttrade riksdagen bland annat, att, då det torde medgifvas, att oloflig varuinförsel numera i allmänhet icke bedrifves i någon större omfattning eller såsom yrke utom å kusterna af Skåne och möjligen sydligare delen af Halland, syntes den verksamhet, som en i Göteborg förlagd distriktehef kunde till hämmande af sådan varuinförsel utveckla, icke kunde vara at synnerligt värde. Riksdagen ansåg det snarare vara en hinderlig omgång, att alla rapporter och ordres skulle passera distriktchefens expedition. Den nödiga kontrollen öfver bevakningspersonalen utöfvades otvifvelaktigt både säkrast och lättats å hvarje plats af närmaste tullkammaro. Riksdagen fann vidare distriktchefen i Vestra tulldistriktet icke vara i besittning af den makt, att han kunde öfver tullförvaltningsmyndigheterna utöfva något förmanskap, som vare sig för det allmänna: eller för trafiken vore af någon vigt. I fråga om uppbörden trodde riksdagen, att utan särskild kostnad en ständig och direkt kontroll både kunna och böra anordnas till vida större säkerhet än den, som kunde af distriktchesen utöfvas. Riksdagen sunne alltså distriktchefsbefattningarna redan samma år kunna upphöra, samt beslöt, att samtliga dessa embeten jemte dervid anstälda expeditioner borde vid årets slut indragas. Häröfver infordrades generaltullstyrelsens utlåtarde, hvilket afgafs i juni månad förl. år. I detta utlåtande yttrade styrelsen, att, ehuru styrelsen för sin del sorttarande hyste den bestämda öfvertygelse, att distriktchefeembeten i ifrågavarande lifligast trafikerade tulldistrikter, enligt nuvarande organisation, väl motsvarade ändamålet att till det allmännas säkerhet och till beqvämlighet för trafiken utgöra öfvervakande och ledande ortsmyndigheter öfver både den yttre tullbevakningen och de lokala tullförvaltningarne, samt att den besparing i utgifter, som genom indragning af nämnda embeten må åstadkommas, ingalunda vore af sådan betydenhet, att icke öfvervägande olägenheter och förluster genom inskränkning eller upphäfvande at den verksamhet, nämnda embeten tillkomme, kunde äfventyras, vore det likväl, enligt styrelsens tanke, hvarken klokt eller lämpligt, att emot den allmänt utbredda föreställningen om distriktehefeembetenas umbärlighet i deras närvarande form söka envist fasthålla just denna organisation, helst andra ———-—--o fortsatte Lowder, tydande hennes J värma och