Göteborgsposten – 1 maj 1874, sida 1

— —ö—— !SSGGGG:(— —L——— — Då hon ej svarade fortsatte Lowder, tydande hennes tystnad såsom uppmuntran: — Blanche, jag kom hem med föreställningen att ni och jag icke-skulle älska hvarandra. Och vid första åsynen af er älskade jag er. Jag hade ej ämnat att omtala detta för er ännu, men årslång bekantskap skulle ej låta mig känna er bättre eller vörda er mera. Jag tror ej ens, att åren skulle kunna öka min kärlek för er. I detta ögonblick hördes ljudet af vagnshjul utifrån. Blanche, som var helt förvirrad, såg ut genom fönstret. — Det är Egertons, sade hon. Sir Arthur omnämnde bär om dagen. för öfverste Egerton, att ni väntades. Jag förmodar, att de unga längta efter att få råka er. — Jag önskar att de hade fördröjt sin ankomt en timma, sade Lowder. Jag vill säga er — Sic Arthur visade sig i detta ögonblick. Seende åkdonet stanna utanför porten och igenkännande det såsom sin väns och granne öfverste Egertons åkdon; gick baroneten ut för att möta sina gäster. Han återkom ett ögonblick derefter med en rosenkindad, storväxt ung dame vid armen och följd af tre gentlemän, af hvilka do två voro unga; den tredje en äldre man med utpräglad militärisk hållning och stödjande sig vid en promenadkäpp. Lowder språng full af ifver och glädje, tycktes det. —. Mary Egerton! utbrast han. Jag kan ej misstaga mig! Ni är nästan oförändrad! ; , Han tryckte. Hennes. hand med värma, och hon besvarade hans helsning med ett nöje, som tillräckligt tydligt tillkännagaf, att hon var Mary Egerton. — Oh här har jag Fred och Will, förklarade Lowder med skenbar förtjusning. Åh, ni ha ju förändrat er lika mycket som jag. Han helsade på båda med en lycklig blandning af