Göteborgsposten – 30 april 1874, sida 2

i Det skulle ha varit mig ett nöje att få betala dina utgifter såsom förut, men du ville ej tillåta det. Jag tror, att dina begrepp om oberoende är något stränga, min gosse, men jag vill ej tvista med dig om den saken. Allt hvad jag eger skall en gång blifva ditt, och du kan när du behagar drega på framtiden. Jag skickade dig din halfårsränta på Rom. Nästa utbetalning skall ej vara förfallen på fyra månader. Emellertid skall du behöfva penningar; låt mig vara din bankir! ; Han reste sig upp och gick bort till ett Hörn af rummet, hvarest ett skåp var inbygdt i väggen. Lovders ögon följde alla hans rörelser; han tog upp en nyckel ur sin sicka, låste upp skäpet, låste derefter upp en liten låda bland flera andra dylika och fog ut en bundt sedlar. Efter att ha räknst upp hundra pund i engelska banknoter, gick han tillbaka till Lowder och öfverlemnade denna summa åt honom, Bäetragaren mottog den och stoppade den i sin plånbok. oo Jag skulle knaypt tro, att era penniogar kunna vara säkra i huset, min far, onmärkte han. — Ksarför icke? frågade sir Arthur, som återvändt till skåpet och lade tillbaka återstoden af sedelbundten-. Jag. har ej en enda oärlig tjenare i huset. De äro alla bepröfvade, trogna och pålitliga. Jag har ej mycket penningar här, De ligga säkrare i Gloucesters bank. Nina värdesaker i skåpet utgöres till störste delen ef dokumenter, inteckningar och sådana värdepapper, som ej äro af värde för någon annon än egeren. Naturligtvis har jag i skåpet äfven det meste af familjeklenoderna förvaradt; men vi ha aldrig varit oroade af tjufvar eller rånare. Slottet Tressilian är för väl skyddadt för att fresta dem. Han låste igen skäpet och återvände till sin plats. (Forts.)