Göteborgsposten – 30 april 1874, sida 2

Från Utlandet. För första gången sedan grefskapet Nizza införlifvades i Frankrike, har en protest mot fördraget af d. 24 mars 1860 sett dogen. Garibaldi har visserligen ofta upprest sig emot detta lilla territoriums indragniog i Frankrike, och i staden Nizza ba då och då försök gjorts att framkalla en antifransk agitation; men desea demonstrationer funno så ringa genklang hos befolkningen och voro i det hela så vanmäktiga, att de ej tilldrogo sig den ringaste uppmärksamhet. Denna gång är det annorlunda, och orsaken härtill är lätt att förstå, alldenstund protesten utgått från Nizzas representant i nationalförsamlingen, Piccon, hvilken ofsoatligen förklarat sig hysa italienska sympatier och uttalat den förvissning,-att Nizza snart skall förenas med sitt sauna fädernesland. Denna landsförrädiska demonstration företogs med välberådt mod, oaktadt Piccons senare försök att gifva en mildare färg åt sitt uppträdande, och under omständigheter, hvilka gjorde den synnerligt upprörande, i det Piccon holl sitt tal till on krets af fransmän och italienare, hvilka samlats till en bankett i anledning af byggandet af en fransk-italionsk jernväg från Nizza till Coni. Den franske deputeraded, som tog ordet på italienska, uttalade sig sålunda: Mitt bjerta klappar af glädje vid åsynen af mina italienska landsmän, och jag känner alla mina italienska sympatier och önskningar vakna upp på nytt inom mig. Jag hyser den förvissningen, att värt sköna Nizza, denna bjeltemodiga Iphigenia, offret för Italiens oberoende, skall inom icke lång tid vända tillbaka till sitt sanna fädernesland. Jag för min del skulle vara redo att härför offra alla mina iatressen, ja, till och med . min familj, fastän I veten huru innerligt jag älskar den. Om jag ej långre skulle vara här på jorden den herrliga dag, då man skulle helsa Nizzas återvändande till moderlandet, så skulle mina ben, derom är jag öfvertygad, blifva elektriserade, så vill jag stå upp ur grafven för att deltaga i festen. Denne samme Piccon, som i ett så uppskrufvadt och affekteradt språk kastat ut en brandfackla mellan italienarne cch fransmännen, just som de äro i färd med att, alldeles försona gig med hvarandra, kände i mars 1871 ett lika oemotståndligt behof att bestiga talarestolen i den sranska nationalförsamlingen för att högtidligen förklara, att det var förtal, då det påstods, att hos hans valmän fans någon önskar om alc skiljas från Frankrike. Piocon var tillochmed vålman och myndig, då den allmänna omröstningen försiggick i Nizza d. 22 april 1870, och det stod honom fritt att välja mellan Frankriko och Italien, Han förklarade sig för Frankrike, och då han år 1871 lät välja sig till medlem af franska nationalförsamlingen, afgaf han en högtidlig försäkran om sitt och sina valmäns franska sinnelag. De franska tidningarne se i Piccons uppträdande verkningen at preussiska bearbetningar. Faktiskt är ock, att Savoyen och Nizza urder sista tiden varit hemsökta sf preussiska agenter, och i Berlintidningarne har man stän