Göteborgsposten – 30 april 1874, sida 2

digt och jemt kunnat läsa, att det i de iaförlifvade landen visade gig ett stadigt växande missnöje med franska väldet, medan det från befolkvingens sida icke föreföll något, som kunde styrka dessa insinuationer. De franska tidningarne spåra ock häri ett fioger at furet Bismarck, eom säges vilja med all makt särskilja Italien och Frankrike, för att alldeles isolera det senare till den nya maktduell, som väntas skola förr eller senare komma. Också vill Corresp. Havas redan veta, ehuru det läter osannolikt, att italienska regeringen till diplomatisk behandlivg upptagit Nizzafrågan. On ån detta icke bekräftar sig, kan man dock vara viss om, att en ny agitation skall följa i Lalien, hvilken möjligen akall menligt inverka på förhållandet mellan de båda makterna; och det skulle i mer än ett hänseende vara högligen att beklaga. Vid den lyska riksdagens eammanträde på altonen sistlidne lördag stod berättelsen om förvaltningen af Elsas-Lokbringen på dagordvingen. Simonis af centramspartiet kritiserade denna: nya berättelse, den tredje i ordninger, i ett tal, som varade omkring ivå timmar. Dessa öfversigter, sade han, äro monologer af regeringen, i afseende på hvilka regerivgen endast kan öfvergå till dagordningen, och detta ej ens med angifrande af motiven. Och hvilket värde bar denna berättelse? Rikskansleren har ej väl förklarat, att Elsas-Lothringen icke kan regeras utan undantagslagar, ionan man kommer med en berättelse, som Aurora tyckes hafva skritvit med sina Tosenfingrar, och vi ba knappast fått berättelsen, förrän Arnim (tyska sändebudet i Paris) förklarar, att de franska tidningerne äro skulden till allting, En församling, hvilken omöjligen kan känna land och folk och är för dem alldeles främmande, skall nu sitta till doms tver alla dessa angelägenheter. Tal. skildrade derpå öfverpresidentens godtyckliga myndighet, bändelserna vid valen till kretsråd, fordran om ådens afläggande, hvilken antages skola utsträckas äfven till kommunalråden, hvaremot han kraftigt varnade, sammanblandningen af den franska och tyska lagstiftningen, hvarigenom Elsas-Lothringarne kommit i sanma belägenhet som en sjuk, hvilken behandlas med olika medikamenter, så att de alls icke mera veta, under hvilkaflagar de lefva; vidare pressens förtviflade ställning, i det bvarje godtycklighet kan smyckas m:d åberopande af en bestämmelse i de 150 lagar, dekret och kungörelser, hvilka utfärdats i Fraskrike efter den s:ora revolutionen och voro bestämda att upphäfva brarandra inbördes; slutligen den olyckliga ställning hvari de elsas-lothringare befinna sig, som hafva valt den franska nationaliteten och i afseende på fredsfördraget trodde, att de kunde qvarstanna i sin hemort, under det att de emot förväntan utvisas ur landet (skratt). Ja, I len, mina berrar, men de franske eltas-lothringarne gråta. De troade, att de efter ett heltt års vistande i Frankrike kunde återvända till siua bem, och nu måste de på nytt draga sina fårde. Det ser nästan så ut, som om man velat lägga en spara för de olyckliga menniskorna. Genom den tolkning, man gifvit åt fördraget, har ElsasLothringen lidit en betydande förlust i krafter. på brilka det redan förut ej egde något öfverflöd. Tal. påpekar derefter, att innevänarne på visst sätt drabdais af större bördor än förut genom de direkta skatterna. I undervisningsväsendet har man upphäft förtrålfliga, föga kostsamma anstalter för att med stora kostuader upprätta nya, af hvilka man alls icke bade något behof. Man vill framkalla skenet af, att det blomstrande, på afundsvärda uadervisningsanstalter rika Elsas först genom den tyska förvaltningen bragts in på det rätta utvecklingsspåret, sastän det går tillbaka i alla riktningar. Från regeringens sida besvarades dessa anmärkningar; ehuru med en viss matthet. På den heliga platsen i Bethlehem hafva de kristae pilgrimerna åter gifvit anledning till obehagliga uppträder. Enligt ett sedan några år tillbaka infördt bruk anordnar det latinska klostret på våren en from färd till Jordan, i hvilken de från Europa anlända pilgrimerna äfvenledes bruka deltiga. Vid återkomsten bevista de vanligen eit Te Deum i födelsegroitan. D. 9 d:s kom den för denna gång särdeles talrika pilgrimsskaren tillbska till Betblehem trån Jordan och ville med flygande fanor begifva sig i stor procession tillbaka till grottan. genom den s. k. Jernporten. Den tarkiska militären, som vakar ofver Betblebemsa tompel, för att hindra pilgrimerna ur de olika kristna bekännelserna från att ömsesidigt rifva ut ögonen på hvarandra, lät ledarne förstå, att det latinska presterskapet. visserligen har rätt att gå genom denna port, men att under nuvarande förhållanden vägen måste tagas genom detletioska klostrets portal. hvilken för till sjelfva kyrkan. Derpå ötversöll massan af pilgrimerna trupperna, slog officerarno och misshandlade soldaterna. Då distriktsföreståndaren ville lägga sig emellan, gick det ej bättre med honow. På grund af dessa skandalösa uppträden ega underhandlingar rum mellan Porten och franska konsulatet. Man bar de turkiska truppernas förvånande sjelfbeherskning att täcka för, att det på den befiga platsen ej uppstått vett kristligt blodbad. : Kejsar Wilhelm af Tyskland höll i fredags förmiddag revy i Potsdam med tre batalloner af första gardesregementot. Kejsaren, som åtföljdes af fyra prinsar, fältmarskalk Manteussel och en talrik svit af goveraler, lät trupperna företaga åtskilliga evolutioner, och han förde sitt befäl, hvilket varade i halfannan timme, mod så mycken raskhet, att äskådarne fingo ett lifligt intryck af, att den gamle monarken åtorvunnit sina krafter. Efter rovyn deltog kejsaren i en frukost, till hvilken bEargdoa AHHnarara Is hier di — HA G82