Göteborgsposten – 28 april 1874, sida 2

ni förstår väl, att i ett krig mellan er och mig får den svagare foga sig efter den starkares vilja. Ni her ingen annan än er sjelf att förebrå, för att det är, som det är Men jag vill ej banna er. Jag har kommit för att säga, att, om ni vill, kan ni bli fri nu — inom ett enda ögonblick. — På hvad vilkor? frågade Olla. — På de vanliga vilkor, som beviljas en stad, hvilken kapitulerar efter en framgångsrik belägring, svarade mr Gower. Således fullkomlig undergifvenhet och erkännande å er side, att ni är öfvervunnen; säg att ni går in på min begäran — att ni skall blifva min hustru. Han närmade sig henne, och hans hårda, öfvermodiga uttryck förvandlades till ett uttryck af ifrig längtan. Han trodde sig synbarligen vara nära att nå sina önskningars mål. Men Olla vek tillbaka för honom ända till tröskeln till det inre rummet. q — Kom mig ej närmare, sade hon i det hon höll upp sina händer. Ännu tänker jag ej gifva vika för styrkans makt. — När skall ni då bli färdig att gifva vika? Flickan vände mot honom sitt täcka ansigte, som nu hade ett gäckande, trotsigt uttryck. — Aldrig! svarade hon kallt. Jag är ej den persön ni tror mig vara, mr Devereux Gower. Jag är ej något barn, som låter tvinga mig till någonting som för mig är afskyvärdt! — Ni är den älskvärdaste, vackraste och mest förtrollande flioka under solen! utropade mr Gover med hänförelse. Ni ser således, att ni just är den person jag tror er vara. Ni liknar en ung häst som jag eger i England och som gerna biter hårdt i betslet och går sin egen väg. Ni behöfver en erfaren hand, som håller i tyglarne, och min hand skall det bli, som kommer att leda er. — För att bibehålla er eleganta jemförelse, sade Olle