Göteborgsposten – 28 april 1874, sida 2

Han skyndade vidare med sitt deltagende hjerta uppfyldt af sorg. Arme Guy! Hurudant skulle hans öde blifva? XIX. En kort stund efter det den värde Popley aflägsnat sig för att göra sin dagliga förfrågan rörande den stackars Guy Tressilian, samma morgon han erfor den sorgliga nyheten om Tomaso Vicinis död, ansåg mr Devereux Gower, att tiden var kommen för honom att göra ett besök hos sin unga myndling och från hennes egna läppar erfara, om hennes inspärrande hade gjort någon förändring i hennes känslor mot honom. Efter att ha gjort en omsorgsfull toilett begaf han sig till följe deraf till hennes hvardagsrum, gjorde en knackning på dörren, låste upp den och steg in till Olla. Den unga flickan var ensam i det ögonblick han inträdde, men genom den öppna dörren till det bredvid liggande rummet kunde mrs Popley ses. Såsom det varit vanligt allt sedan Ollas inspärrande, brann i den italienska kaminen en brasa, och på kort afstånd derifrån sågs den unga flickan i knäböjende ställning, med sänkt hufvud och allvarligt, tankfullt ansigte. Hon reste sig upp vid mr Gowers inträde, tog några steg tillbaka och betraktade sin förmyndare med skarpa, frågände ögon. — God morgon, Olla, sade mr Gower med ett tvunget småleende, under det hans ansigte rodnade för hennes blick. Ni ser ej rätt frisk ut. — Jag mår ej heller väl, svarade den unga flickan. Jag saknar mina promenader och fria luften. — Jag vet det. Jag hade knappt väntat, att ni skulle uthärda er inspärrning så pass som ni gör. Att inspärra er är detsamma som att sätta en vild fogel i bur. Men