Göteborgsposten – 28 april 1874, sida 1

ringsresultatet i sin helhet utfallit. Stundom höres då en lätt susning af belåtenhet eller missnöje med utgången af voteringen; men talmansklubban faller ånyo — och nästa votering företages. Allmänheten har dock troligen ingen föreställning om detta voteringsarbete. Några sifferuppgifter torde derföre vara vägledande. Antager man att i hvardera af de nu verkställda 54 voteringarne deltagit i medeltal 122 af Första och 182 af Andra kammarens ledamöter, så aflemnades i den förra 6588 och i den senare 9828, eller tillsammarräknadt 16,416 voteringssedlar, och af dessa, som alla äro vid aflemnandet hoprullade, upprullades åter alla de 6588 i Första kammaren och de: 9774 i den Andra, ty der skall vid hvarje votering en sedel förseglas och afläggas för att, om paria vota inträffa, öppnas. Det å hvarje sedel förekommande -ordet (ja eller nej) skall af talmannen upprepas för anteckning. I Första kammaren ålåg det alltså talmannen att 6588 gånger upprepa jaeller nej-ordet; i Andra kammaren måste talmannen likaledes 9774 gånger upprepa nämda ord. Man kan tröttna vid det som är mera trefligt. I afseende på de särskilda voteringarnes resultat, så har visat sig att dessa i de flesta fallen gått i den riktning, som regeringen önskat, utom i afseende på dyrtidstillägg eller löneförhöjning för innevarande år, enär kompromissen i statsutskottet hade korsat öfver billighetsskälen. Likvisst segrade de senare i några fall. Sålunda beviljades till förhöjning i nu utgående arvoden till lärarne vid sjökrigsskolan 3250 kronor för 1874 och för samma år 49,275 kr. till förbättring i matroskårens aflöning. Huruvida dyrtidstillägg för tio eller blott nio kammarskrifvare i kammarkollegiet skulle beviljas, kunde ej afgöras utan gemensam votering; derföre måste 311 rikwdagsmän sättas i rörelse, lika många sedlar hoprullas och aflomnas; men den tionde kammarskrifvaren erhöll äfven arvode — 260 kronor. Beviljandet af ett anslag är af särskildt och synnerligt intresse derföre att det visar både huru lätt majoriteten i Andra kammaren låter missleda sig, men äfven att ibland denna majoritet likväl personer finnas, hvilka, när de öfvertygas att kompassen missledt dem, åter beträda den rätta och förståndiga vägen. Frågan gälde anslaget till bostäder åt banvakter och stationsbetjening vid statens jernvägar och afsåg att i samma mån bantågens antal stigit, öka den nödvändiga tillsynen å banorna, denna tillde trafikerandes säkerhet. Anslaget 1,130,000 kronor, hade till bifall förordats af samtlige ledamöterna i statsutskottet utom hr Key, som under sina resor i utlandet sett och hörtklockor klinga utmed jernvägarne och hvilka — klockor — använda ätven vid våra jernvägar skulle kunna minska behofvet af den lefvande tillsynen. Det af hr Key förordade signalklocksystemet intog plötsligt Andra kammarens majoritet, och hr K. skötte klockspelet der såväl, att berörda anslag nedsattes utan votering till 450,000 kronor — den summan dock rätt stor, när den afsåg klockspel. Besynnerligt nog fick br Keys åsigt understöd af ett par tidningar, hvilka annars och med allt skäl påyrka den största möjliga trygghet på jernvägarne, men nu fattats af klockspelet, äfven de. Emellertid, under tiden mellan d. 26 mars, då beslutet fattades i Andra kammaren, och d. 21 april, då gemensam votering i berörda fråga verkställdes, hade det sunda, praktiska förståndet, vägledt af den verkliga sakkännedomen, besegrat hr Keys fantasier, och den antydda voteringen slog så ut, att med den betydelsefulla majoriteten af 215 röster mot 94 beviljades det begärda auslaget till bostäder, och klockspelet söll. Härtill bidrog hufvudsakligen att fullkomligt sakkunniga män hade intygat, att signalklocksystemets införande visserligen kan underlätta, men alldeles icke ersätta eller minska den tillsyn å banorna, som måste utöfvas af banvaktare, och att för öfrigt hr Key antingen rest för fort, eller sett och hört för litet — i allt fall tagit för litet kännedom om det system, som ban med ungdomlig ifver, men ock med ungdomlig obetänksamhet omfattat. Då han i Andra kammaren utvecklade detsamma, voro hans kolleger i statsutskottet, hvilka der icke accepterat hans mening, nog obeskedliga att låta honom hållas, att icke alls motsäga honom, och det hade till följd, att han i kammaren vann en lysande, men, såsom det sedan visade sig, en ofruktbar och värdelös seger. Af synnerligt intresse är det att erfara, huru skiftande oppositionens antal är i Första kammaren. I afseende på sådana anslag, hvilka icke ha någon politisk karakter, varierade antalet högst betydligt, enär den indiviRE Re