Göteborgsposten – 28 april 1874, sida 1

för att åtfölja sig på fiskturen, drog upp honom, men han var fullkomligt död. Han fördes hem i går. Hon gaf luft åt bin sorg. Popley uttryckte sitt beklagande och sitt deltagande. — Jag vill säge, sade mrs Vicini i det hon qväfde sina snyftningar, att jag efter begrafningen begifver mig hem till min egen slägt. Jag är ifrån Catania på östra sidan om ön, och dit skall jeg fara i min sorg och mitt enkostånd! Och jag kan ej taga den stackars unge engelsmannen med mig. Ingen af grannarne är villig att behålla honom. Jag skall sälja hyddan, vingården och getterna: Farkosten — ni ser den dernere — är äfven till salu. — Men hvad skall blifva af mr Lowder? — Himlen vete — jag vet det ej! Jag håller af den stackars unge engelsmannen, men jag har en lam bror och en lungsigtig syster, och jag kan ej taga honom till mitt hem. Det gör mig ondt om honom, den stackars olycklige unge mannen! Det är ej lämpligt för honom stt komma på ett dårhus. Han kan stanna här tre dagar till. Fråga den unga engelska damen, hvad jag skall göra med honom. Fråga äfven den engelske herrn på villan. De äro hans landsmän. De skulle kunna draga försorg om honom. Under ett nytt utbrott af sin djupa sorg återvände den stackars enkan in till sin döde man. Tressilian frågade åter efter Olla, och med detta namn ljudande i sina öron började Popley stiga ner för berget för att begifva sig tillbaka till Villa Bella Vista.. — Jag önskar, att jag kunde finna någon utväg ur dessa bekymmer, mumlade han. Miss Olla har fattat ett så djupt deltagande för den stackars mr Lowder. Och nu är han i fara att blifva utkastad i verlden som en hjelplös tiggare eller inspärrad för lifstiden i ett sicilianskt därhus! Hvilket är det värsta ? Och hvad skall den stackars miss Olla säga?