Göteborgsposten – 23 april 1874, sida 1

en viss högtidlighet, min pligt är det icke att leta upp ministrar. Men icke blef hr X. bättre till lynnet sedan. Med de sjutton riksdagsmännens påskfärd till Kristiania var hr X. ganska belåten och ogillar strängt, att den gjorts till föremål för skämt. Han. anser detta politiska pilgrimståg utmärkt väl hopkommet, väl ordnadt och af stor praktisk nytta. Derigenom att grefve Erik Sparre, hr Emil Key, pastor Törnfelt och hr Carl Anders Larsson reste med, bereddes våra norska bröder det stora nöjet, att i lefvande bilder få beskåda vår högadel, vår medelklass, våra kaplaner och våra storbönder, alla tagna ur Andra kammarens majoritet och i väl utpreglade exemplar. Ur praktisk synpunkt anser vår vän synnerligen lärorikt, att de sjutton, ehuru riksdagsmän, kunde inrymmas i två för vanliga personer afsedda jernvägskup6er, utan att hvarken de förra eller de senare deraf lidit skada. Då detta experiment lyckades så väl, hoppas hr X, att när trafikstyrelsen härnäst uppgör. frakttaxa, ett nytt beräkningssystem för persontrafiken skall införas, grundadt på de resandes kubik. Det är ju också påfallande oriktigt, att en person, som uppmätes till 12 kubikfot, skall pr banmil erlägga samma afgift som en annan, hvilken mäter 15 kubikfot — menar vår vän. Det är ett, alldeles egendomligt förhållande med prof. DietrichsonsCarl Folkunge; som redan tisdagen närmast före påsk uppfördes på k. Stora teatern, och dagen derpå helt kort, men med loford omnämndes i tidningarne, men som sedermera icke vidare blifvit: föremål. för teaterrecensenternas utförliga behandling, hvilket annars alltid sker då något nytt stycke uppföres på scenen, Antagligen har hr D:s dramatiska dikt, som han kallar den, så öfverväldigat våra mest framstående recensenter, att de förstummats, aller rättare sagdt, att de ej i skrift och tryck förmå gifva oss del af sina känslor; men då är också denna företeelse i hög grad märkvärdig. Eller kan meningen vara vatt tiga ibjel den, eller måhända är det bäst, att den ej vidare omnämnes, utan får gå, tills den faller lika obemärkt som den hittills lefvat? Stockholms Intecknings-garanti aktiebolag har nyligen för 515,000 kronor inköpt Palinska huset beläget vid Gustaf Adolfs torg och Malmtorgsgatan, och otvifvelaktigt gjort en briljant affär. Kapt. Palin stod just i begrepp att underkasta huset en större reparation, ock arbetet var redan påbörjadt, då det ofvannämda bolaget inledde underhandling om köp af hela fastigheten. Läget är förträffligt, betydliga påbyggnader kunna ske, och då det stora huset nu kommit i en egares hand, som vill och kan kosta på hvad som erfordras, dröjer det icke länge, förr än det blir förvandladt till ett prydligt palats med många magnifika bostadsvåningar och med vackra butiker på nedra botten, betydligt inkomstbringande. Nämda bolag lärer ämna dit förflytta sitt eget kontor, hvartill läget i den stora stråkvägen är särdeles lämpligt. Alven ett annat, men mycket mindre och alls icke bemärkt hus, beläget vid Vesterlånggatan, har nyligen blifvit försåldt; så har varit fallet med många andra hus — ty husköp ske nästan dagligen —; men det ifrågavarande är genom sin ålder och sitt inre samt af andra skäl äfven märkligt. På den rätt vackra, i sandsten utförda portalen, är årtalet 1662 anbringadt, men på porten åt gårdsidan är ett vida äldre årtal inhugget. Af de höga rummen i de två våningarne och af hela byggnaden i öfrigt synes, att det varit en rik man som låtit uppföra det. Till första våningens ovanligt breda trappor har begagnats kalksten; de äro nu mycket nötta; de två andra trapporna äro deremot af trä, men af grofva ekplankor, och dessa äro jemförelsevis mindre nötta. Bjelklagen, ännu fullkomligt oskadade, äro så tätt lagda och af så massivt furuträ, att på dem i senare tid, men sannolikt ej senare än för ett sekel tillbaka, har uppförts tjocka tegelmurar, utan motsvarande understöd af murar i den derunder belägna våningen; de stora rummen hafva nemligen efter hand delats i mindre, och derföre ha de tunga skiljomurarne tillkommit. Taken i de tre våningarne ha från början varit af fint arbetadt trävirke, men de ha långt senare blifvit öfverspända med papper. Den som tills för ett par år sedan, då han afted, egde huset var guldemed och hade suttit i sin bod i bottonväningen mer än 40 år. Då hans anhöriga och vänner, som visste att ofta en hel dag gick om, utan att någon köpare kom in i boden, emedan arbetena der voro urmodiga, tillrådde den gamle hedersmannen att sluta upp och ej sitta i boden längre, så blef alltid svaret den frågan: hvar skall jag sedan sitta? Då han slutligen vid nära 80 års ålder ej längre