Göteborgsposten – 23 april 1874, sida 1

— Den har alltid utgjort det mest framstående dra! get i mitt minne af vårt hems omgifning, förklarade bedragaren med tillgjord värma. Den kära gamla Severn! I barndomen lekte jag på dess stränder, såsom gosse rodde jag öfver dess vatten! Jag hoppas få tillbringa mina mannaår vid. dess stränder och lägga mina ben nära den, då ålderdomen är passerad! Ni har rätt Blanche; en sådan flod som denna måste stå främst i minnet, och det tycks verkligen i allmänhet vara ett faktum, att vatten gifver åt ett hem ett behag, som endust kan jemföras med det, som berg gifva deråt. Och detta är den flod, som i mina gossår var för mig den mest storartade af alla floder. De hade hunnit ner till stranden, och Lowder blickade på det oroliga vattnet med synbar hänförelse. Baroneten och Blanche voro tysta. De ville ej störa den förtjusning de antogo, att den unge mannen måste känna vid återseendet af denna scen från hans barndomstid. — Nästa sommar skola vi göra små angenäma seglatser och roddfärder här, sade Lowder efter en paus. Floden tycks. vara. oförändrad, husen och trädgårdarne på dess stränder förefalla mig som en ofta sedd tafla. Huru förtrolig tyckes mig ej anblicken af den der gula villan af sten på motsatta sidan af floden! Jag minnes den väl. Jag har ofta skrattat vid minnet af dess egendomliga löjliga byggnadsstil — d : Han tystnade vid en blick från hang båda åhörare af den mest oförstälda förvåning. — Han förstod ögonblickligen, att han begått ett förskräckligt misstag — hans första — och en kallsvett bröt fram på hans panna. ; Hans oro blef ej minskad, då sir Arthur undrande sade: V — Guy, det der huset har ej stått i två år ännu. Dess egare är en handlande från London, som nyligen dragit sig ifrån affärerns. Hur kan du då ha haft det i minnet och skråttat åt dess byggnadsstil?