Göteborgsposten – 23 april 1874, sida 1

Bref från Stockholm, (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 19 april. Om vår gemensamme vän hr X. befinner sig vid godt lynne — har ni behagat fråga. Tyvärr nödgas jag derpå svara nej; han är öfvervägande vid dåligt lynne, fastän hans kapitalbildning är i ständig tillväxt, fastän hans aktier stiga i värde och gifva högre utdelning, fastän han äfven för nästkommande år har beredt sig ett nytt dyrtidstillägg, derigenom att han nu, likasom i fjor, höjt alla, hyrorna i sitthus. med 20 procent: för presidenten, som bor en trappa upp, för grosshandlaren, som bor två, för kamreren, som bor tre trappor upp, till och med för den gamla enkefrun, som bor i det lilla vindsrummet, dit solen ännu aldrig tittat in, Han är vid god helsa och i stället för kaffe, som -han anser hetsande, begagnar han med mycken fördel apotekaren Kindstrands maltextrakt med jern, hvilket är födande, stärkande och mycket billigare än morgonkaffet. Men först och främst är han djupt förtretad deröfver, att han på det mest ogrannlaga sätt blef förbisedd vid de senast förrättade. stadsfullmäktigvalen, ehuru hans utmärkta lämplighet som kommunalråd bör vara både känd och erkänd. Han vet emellertid, att just emedan han är folkets man, blet han motarbetad af hufvudstadens byråoch plutokrater, och at demokraterna derföre att han är husegare; men i vetskapen härom finner han ändå ingen tröst eller anledning till glädje, utan ser eur ut och grälar. Mest harmar han sig likväl för närvarande derösver, att ingen justitiestatsminister ännu blifvit fannen, och att således ingen ny ministör kan presenteras. Till den nuvarande defekta ministeren står han på en afgjordt flendtlig fot, allt sedan den semnade hans genbo tillåtelse att bygga på sitt hus en hel våning, och med den verkan att solen numera en hel timma senare än förr kommer in i de rum hr X. bebor, fastän priset på ved stigit så enormt. Det gladde honom visserligen för ett ögonblick, då hans president — hr X. kallar hvarje hyresgäst i sitt hus min, emedan han anser sig ega honom, så länge hyreskontraktet räcker — i förtroende häromdagen meddelade, att, emedan. ingen kunnat förmås mottaga justitiestatsministersembetet definitivt, vore ministrens ställning vacklande. Hr X. sade då: Nå ja, när den är vacklande, hvarför icke gifva den en knuff, så att den ramlar ? Derföre, bäste br X., svarade presidenten, att man icke knuffar omkull en minister förr än man bar en annan i beredskap. Det är alle icke så lätt att få reda på tio jemna dragare för statsvagnen. Besinna blott, huru svårt det är, vulgärt taladt, att få två dragare af samma lynne, färg och storlek för en vanlig vagn. Nog tror jag, att hrr A., B. och C. intet högre önska än att få inträda i konseljen, men flere än tre. erfordras likväl ändå, om den skall bli fullkomlig. Hrr D., E. och F. torde icke heller vara precist obenägna, men hr D. vill likvisat icke gå in med hr A,, hr E. icke med hr B. och hr F. icke med hr C. — och så undan för undan vid remonteringen: den ene petar undan eller petas undan at den andre, alltjomt med den verkan att uppsättningen icke på långt när blir fulltalig, hvilket den måste blifva. Men tillåt mig erinra, anmärkte hr X, lLatt då Stockholm, eom endast har 145;000 innevånare, kan få tillhopa 100 fullmäktige och än flere, om så gjordes behof, bör det väl ej vara svårare att i hela Sverige uppsamla tio statsråd? — Jo, något, svarade presidenten, men var så god och leta upp dem sjelf, bäste hr X, och var viss om, att ni bestämdt får förtjonstmedaljen i guld, om det lyckas för er. Men bjud ej på folk som icko draga jemt. — Tillåt mig anmärka, yttrade vår vän med