Göteborgsposten – 22 april 1874, sida 1

Det var klart nog — det skulle ha varit klart för sir Arthur, om han sett på Lowder — att det var ett hinder i vägen för Lowders giftermål med Blanche; det fanns ett skäl, hvarföre han ej skulle bli hennes man. Det tycktes bedragaren för ett ögonblick, att små röda eldbokstäfrer . spelade på det polerade stålet i kaminen, små dansande bokstäfver, hvilka bildade det namn som tillhörde henne, till hvilken han skrifvit från Marseille — mrs Hester Lowder. — Bah! tänkte han djupt i sin brottsliga själ. Allt detta är förbi. Det försvann med min identitet såsom Jasper Lowder. Jag är fri. Såsom Guy Tressilian har jag ingenting med Jasper Lowders förflutna lif att göra. Men blekheten i hans ansigte tilltog. — Tala, Guy! sade sir Arthur förvånad öfver hans tystnad och upplyftande sitt hufvud; är det något hinder mellan dig och Blanche? Lovder lutade sig ner för att röra om kolen i kaminen. å i Derefter mötte han sir Arthurs forskande blick med skenbar frimodighet och sade: — Det finnes intet hinder; jag har kommit tillbaka sådan jag for, utan att vara bunden ens af ett löfte eller en kärleksbekännelse till någon qvinna. Jag har aldrig älskat hittille. — Och nu? — Nu älskar jag Blanche. : Sir Arthur sänkte åter sitt hufvud. — Det är för tidigt att bekänna din kärlek för henne, Guy, anmärkte han. Du har ej sett henne en hel dag ännu. U Men hennes bref väckte mina kärlek till henne, innan jag kom hem, sade Lovder, och åsynen af henne utvecklade den med ens. Jag älskar henne, min far! Har jag ej ert semtycke till att söka vinna henne? — Ja, Guy. Blanche är beredd på att betrakta dig