Göteborgsposten – 22 april 1874, sida 1

AÄÄ SdD4 —— LL — —ä länen yppade sig i början af 1855 t. o. m. så våldsamma utbrott deraf, att militärstyrka fanns nödig för desammas dämpande. Man talade öppet om, huruledes man genom lönnbränning nog skulle veta undgå skatterna o. 8.v.; och äfven den redbare och nyktre bonden instämde ofta i knotet mot de nya lagarne, såsom lemnande blott den rike, men icke den fattige rätt att tillverka och begagna det bränvin, hvilket väl de fleste ännu ansågo säsom ett husbehof. Den skadeglädje en och annan kände vid iakttagandet af desse förhållanden, kom dock icke att länge ega bestärd. Af det just pågående kriget mellan vestmakterna och Ryseland, förhindrades nämligen det senare rikets spanmälsutsörsel och af sådan anledning stego opanmålspriserna betydligt. Äfven den svenske landtmannen fann nu sin räkning vid att hellre försälja sin säd än: att bränna den; spanmålsexporten blef för våra dittills varande förhåltanden betydlig och äfven potatispriset höll sig så uppe, att potatisena förvandlande till bränvin icke föreföll särdeles lönande. Och snart ingingo också från alla håll och kanter uppgifter. om en lyckligare ekonomisk ställning än förr, bättre seder och mindre brott än under tiden närmast före reformen, då t. ex. af de 109 domstolar, som till justitiestats-ministern ingifvit föreskrifna brottmåleuppgifter för år 1853, icke mindre än :73 förklarat bränvinets bruk hafva varit mer eller mindre direkt orsak till brottens tillväxt och särskildt vållat största antalet af brotten mot person och eganderätt. Mot de 35,172 smärre brännerier, som år 1852 voro i verksamhet, hade år 1855 att uppvisa blott 3,456; desse, tillsammans med de samma år anmälde 391 större (mot 670 år 1852), gåfvo emellertid för sitt tillverkningabelopp, 9,019,999 k:r, staten en skatt af 3,006,666 rdr b:co. På samma gång tillverkningen så betydligt förminakats hade således inkomsterna deraf för statsverket uppgått till mångdubbladt belopp. Lönnbränningen, för hvilken man så mycket fruktat, visade sig, liksom lönnkrögeriet, i ständigt sjunkande; då år 1855 antalet af desse förbrytelser bestigit sig till 7,671, utgjorde det år 1856 blott 4,903 och hade år 1857 nedgått till 3,934; år 1859 sakfälldes för olaga bränvinsbränning 187 personer och för lönnkrögeri 3,117. Desse siffror hafva emellertid ändå ytterligare förminskats; år 1870 t. ex. fälldes för förra slaget blott sea och af senare 1,798. Bränvinet, numera en handelsvara, upphörde att vara en stående artikel i allmogens boningar, och kunde till följe af det höjda priset. icke heller af städernas arbetarbefolkning eå lätt åtkommas. Rusiga personer blefvo mera sällsynta företeelser, berättelser om hemska brott, till hvilka dryckenskapen gifvit anledning, icke så ofta förekommande. De fleste nykterhetsföreningar upplöste sig; nykterhetstidningarne dogo i brist på understöd och literaturen i den vigtiga frågan töll i glömska. Man kände sig dragen till andra ämnen, bränvinafräågan var ej längre brännande. De atormiga tiderna i den. voro förbi, målet var hunnet, man stod lugn på stranden och såg ej mer någon fåra hota. Då genom K. F. d. 17 maj 1867 tillverkningsskatten, redan år 1860 höjd till 60 öre k:n, åter höjdes med 10 öre och år 1871 med ytterligare samma belopp, fattade man i allmänhet desse förhöjningar såsom blott financiella åtgärder, utan minsta betydelse för nykterhetsintresset. — Nykterhetsintresset? Det fanns ju icke något sådant — det behöfdes ju ej! Man såg på den böjda folkbildningen, på det förbättrade landtbruket, på den ökade industriella. verksamheten m. m. och man kände sig öfvertygad att den der de svenskes sedhwänie, för hvilken redan S:a Brita varnat sin son, numera blott tillhörde . historien, vore ett sorgligt minne men ingenting mer. : De senaste åren hafva lärt oss annat. Efter nödäret 1868 hafya vi hugnats med goda år. Landets öfverskott hafva nedlagts i en mängd olikartade företag, arbetskrafterna hafva vunnit enorm efterfrågan och arbetspriserna hafva höjts jomsides med det att arbetstiden minskats och penningvärdet fallit. För de klasser, som just haft att aflåta den arbetskraft, som efterfrågats, hafva förhållandena ställt sig ytterst gynnsamt; arbetsförtjensten har blifvit eå riklig, att sedan från densamma alla utgifter för uppehälle och annan nödig kostnad blifvit dragne, ett icke ringa öfverskott uppstått. Hvartill har nu detta användts? Af mången, säkerligen, till anskaffande af den nyttiga lyx, som innefattas under begreppen bättre bostad, sundare kosthåll, god läsning m. m., men af ett fruktansvärdt stort antal blott till — bränvin. Fylleriet, som man trodde jordadt genom 1855 års bränvinslagar, har