Göteborgsposten – 15 april 1874, sida 2

Från Utlandet. Det råder en ganska märklig stiltjo på den politiska nybetsmarknaden, isynnerhet sedan inga vidare underrättelser ingå från Spanien om striden mellan carlister och regeringstrupper utanför Bilbao och sedan äfven den hotande stora schismen mellan tyska regeringen och riksdagen på ett så behändigt sätt bilagts genom ett septennium, ungefär motsvarande det septennat, hvilket i Frankrike, der man vexlar stämning lika lätt som en annan byter om handskar, nu tillochmed öppet angripes af pressen, så att regeringen måst lägga tumekrufven på densamma, i afsigt att visa det nationalförsamlingens beslut i det hänseendet är oåterkalleligt och äfven okränkbart. Under dessa politiskt flaua dagar, är det England, som för stunden drager Europas blickar till sig. Till Albions kust har neml. nu anländt liket af den man, som under senare åren kanske mer än någon annan varit föremål för hela verldens intresse och ieynnerhet omfattats med den lifligaste medkänsla af sitt folk. Vi behöfva väl ej tillägga, att det stoft, som nu mottages af ett sörjande folk, i tiden bar namnet Livingstone! I onsdags eftermiddag kl. 3 lemnade ångaren Malwa med det dyrbara stoftet, ombord Gibraltar och anlände i måndags till Southampton, der alla fartygen flaggade på half stång och stalen klädt sig i sorgdrägt. Borgmästaren och stadsfullmäktige, åtföljda af en massa honoratiores och framstående personligheter, mottogo resenären vid fartygets ankomst till dockan under tillopp af en ofantlig menniskomassa. Under det liket fördes iland och bars från dockan till jernvägsstationen, aflossade artilleriet sorgeskott, klockorna istämde ein själaringning, flaggorna höljdes i sorgflor och en musikkår blåste Dödsmarschen ur Saul. Vid jernvägsstationen var ett dödskapell uppföråt, der Livingstones jordiska qvarlesvor utstäldes, omringade af den hädangångnes anförvandter, hans amerikanske upptäckaro Stanley, Geograsiska Sällskapets medlemmar och den k;ärde afrikaresanden Sir Bartle Frere. Längre gå ej våra underrättelser om detta dödens triumftåg. Men här må ock anföras, såsom ett betecknande drag för den britiska karakteren, att åtskilliga framstående personligheter utfärdat inbjudnipg till bildande af en fond åt Livingstones minne, hvilken endast skall användas för att lemna understöd åt den aflidnes anförvandter, af hvilka isynnerhet de qvinliga skola befinna sig i ömmande ekonomiska omständigheter. Med Livingstones lik har följt en neger Jakob Wainwright, som snart skall vara dagens lejon i London. Man väntar af honom upplysningar om Livingstones sista dagar. Wainwright var slaf, tills Livingstone utverkade hans befrielse, förde honom till Bombay och der satte honom i en skola för infödingar. Wainwright visade goda anlag, lade i dagen stor flit och tillvann sig missionsföreningens gunst, hvarför Livingstone slutligen tog honom i sin personliga tjenst. W. bar i sju år tjenat honom eller följt honom på hans resor. : En annan tilldragelse i England, som fäster vid sig uppmärksamheten, är rörelsen bland arbetärne. haft det skäligen klent och varit synnerligen styfmordeligt lottade, fortsätta i trakten af Newmarket sin strike, eller rättare sagdt, de fortfara med att, i trots af förpaktarnes förbud, vara medlemmar af sin förening och äro derför skilda från arbetet. Många förpaktare ha lofvat sina arbetare den af dem begärda förhöjning i aflöningen, om de vilja utträda ur föreningen, men de vägra. Föreningen understödjer dem under tiden, så att de kunna, ehuru med försakelser, lefva med sina familjer, så länge arbetslösheten varar. De engelska tidningarnes korresp. vitsorda enstämmigt den ordentlighet, jordarbetarne visa. Jornvägsagenter, emigrantagerter för Amerikas vestra stater, för Nya Seland och Canada söka ifrigt att värfva dem för sina särskilda ändamål, men de ha söga framgång. Jordarbetaren är i England bra mycket fästad vid sin torfva och har svårt för att lemna henre. De förtrösta på sin saks slutliga framgång och de bafva, såsom vi förut anmärkt, den allmänna meningen inom landet på sin sida. Ej så kolgrufvearbetarne, hvilka i South Staffordshire fortsätta med sin strike, ehuru man dock snart väntar dess slut genom en kompromiss. Arbetarne inse semellertid, att deras aflöning inåste komma att efter hand minskas, sedan den förut bragts upp till en höjd, hvilken på grund af sin öfverdrift måi ste vara sitt eget korrektiv. Så hafva delegerade från den samlade grufarbetareföreningen hållit i dagarne ett möte i Manchester, hvarvid visserligen många häftiga ord och mycken ovilja uttalades mot arbetsgifvarnes visade föresats att minska aflöningarne, men äfven följande ganska märkliga resolution fattades: Mötet är af den åsigt, att upptagningen af kol vida öfverstiger efterfrågan och redan framkallat sådana förhållanden, hvilka ledt till en betydande minskning i grufarbetarnes löner. Mötet är äfvenledes af den åsigt, att ytterligare lönenedsättningar ära AnnAvikliga Am aka qnaraninoar gmonact vidta. Jordarbetarne, som hittills.