Göteborgsposten – 15 april 1874, sida 1

sig, kunde vara af nytta för hans anspråk Påi att vara baronetens son. Sir Arthur och Blanche sågo deri blott ett prof på det kärleksfulla skaplynne, som utmärkte Guy såsom gosse. — Det gjorde mig godt att se gamle Purmtons glädje, då jag vid frukosten talade till honom, anmärkte Lowder likgiltigt. Den käre gamle vännen! Hau kände genast igen mig! Jag trodde till hälften, att jag ej skulle känna igen honom, Den skada jag led vid skeppsbrottet har verkligen inverkat menligt på mitt minne. Men i samma ögonblick jag fick se Purmton på nära håll, återkom minnet af hens gamla historier för mig, och jag liksom kände mig försatt tillbaka i gossåren. — Du har samma entusiastiska natur som du alltid haft, Guy. — Jo, jag fruktar, att den för alltid kommer att bli densamma, sade Lowder skrattande. Och då jag såg den goda, moderliga mrs Goss i spetsen för tjensteflickorna, kunde jag ej annat än draga mig till minnes alla de goda saker, hvarmed hon brukade locka mig till sitt rum. Min tacksamhet för hennes tandförstörande sötsaker har öfverlefvat alla både kroppsoch själsskakande händelser, för hvilka jag varit utsatt! Jag måste snart försöka att återfinna vägen till den goda hushållerskans rum. — Kommer ni ihåg lilla Cressy, som mrs Goss tog ur barmhertigbetsskolan? frågade Blanche. Cressy är nu min kammarjungfru. Hon kommer mycket väl ihåg er, Guy, emedan ni alltid var så vänlig mot henne. — Hushållet har föga förändrats, sedan du for bort, Guy, sade sir Arthur. Så snart vädret klarnar, måste du göra en tur öfver egorna med Blanche. För en månad sedan köpte jag en präktig ridhäst af fullblodsrace. Den står nu i stallet och väntar blott på, att du vill begagna honom. Du skall finna jägare och jagthundar till ditt förfogande. Du behöfver blott göra dig lycklig och nöjd med vårt enkla engelska lefnadssätt, och jag tviflar ej på