Göteborgsposten – 11 april 1874, sida 1

gas honom som ett minnesoffer, honom, son diktade toner till vårt ungdomsjubel, gaf vin gar åt våra inklinationsdanser och satte cham pagnen på noter! Här fejas och stökas ideligen för det vän tade kungliga besöket, Stadens allmänna byg nader rappas och målas utan och innan, gato och broar omläggas, och man repeterar sig hard när hes till gala-konsorten, om hvilken liksom om en hel hop andra saker vi visserligen skulle i kunna eqvallra ur skolan, så framt vi icke med hand och mun förbundit oss till tystnadens vältalighet — tillsvidare, förstås! Ett veta vi dock med visshet och skulle derpå kunna parera hvad som helst: intet a de gästabåd, som vid det kungliga besöket här komma att gifvas, torde i billighet och mäktighet öfverträffa ett hejdundrande kalas, som vafåts år 1513 vid ett gladt gille, och hvartill menwen upptager följande: en oxasyda 11 öre; 2 får 4 öre; 2 pund rökt kött 7 örtugar; 2 skinkor 5 öre 1 örtug; 3 nötatungor 18 pengar; y pund grant salt öre; 1 pund groft salt 11 örtugar; 1 lod saffran 7 örtugar; 1 skålpund russin 20 pengar; 1 skålp. mandel 1 ört; 3 lod peppar, hvarmed (de stokta) bönsen fyldes, 18 pengar; 3 lod ingefära, till puder i stekarne, 11 öre; 3 lod socker till kleneten 18 pengar; 14 höns 14 ört.; perallja 11 ört.; lök 11 ört; ägg till klenet och aftonkoss; 1 kanna ätticka 6 pengar; 18 markor smör. 8 ört:; hvetekakor 11 ört.; semblor 1 öre; hvetebröd 11 ört; 2 säck. kol 15 pengar; zalt torsk ya öre; 3 lod pepparkummin 6 pengar; synap 1 ört; 2 marker honung 11 ört; 1 kanna vin 8 öre; 2 tunnor öl 13 öre. ; Slutligen kostade -kocken och -pigan — 4 öre. Hvad skulle väl nutidens kokfruar och vaktmästare säga om en slik aflöning! Antagligen med anledning af kungabesöket har blomsterfabrikanten hr Theodor Schiött från Stockholm för någon tid slagit upp sina bopålar i Haglunds Annex, nedra botten, f. d. Robert Dahllöfs försäljningslokal. Hr Sohiött, född dansk, är, så vidt vi veta, den ende här i Syerige, som bedrifver blomsterfabrikationen i stor skala och har i hufvudstaden både fabrik och lager. Konsten att göra blommor var, som man torde erinra sig, en gång, för icke länge sedan, en rent svensk konst, det vår den tid, då svenskan fru Emma Firstenhof i verldsstaden Paris enväldigt herrskade inom denna vigtiga del af den luxuösa modeverlden, och då hon på en enda vinter och på en enda, modern blifven blomsort: Capritolium, kunde inkassera bortåt 100,000 fres. Göteborg är icke Paris och hr Schiötta blommor äro måhända icke fru Firstenhoffs, men, så vidt vi förstå, innehåller den utställning, som han från och med i öfvermorgon håller. öppen för en ärad allmänhet, en myekenhet smakfulla saker: guirlander och garnityrer för dametoiletter, dekorationsblommor för bordprydnader och anordningar för den blitvande illuminationev; blomsterbuketter m. m. Elterbildningarne af Floras vildt växande barn synas oss i synnerhet väl lyckade: af blåklint, vallmo, neckrosor o. 8. v. Dock — allt det der sörstå sig damorna bättre på än vi. Må de derföre dendast för denna gång och, så vidt möjligt, till hr Schiötts förmån fälla utelaget. Apropos damerna och de stundande högtidligheterna, så varna vi allvarligen för två, mycket farliga saker: ljusgröna toiletter och — Halls vegetable Hair Renewer. Flyttningstiden med allt dess bråk och besvär torde nu i: det närmaste vara förbi efter att ha föranledt en ovanlig mängd omstörtningar inom det enskilda och allmänna lifvet. I det senare fallet torde det mest anmärkvingsvärda vara, att tre af stadens deklädnadsartister skockat sig tillsammans i slutet af Södra Hamngatan; samt att Åden Nya skolan flyttat in i den Gamla, i det Bonnierska (N. Zetterström) bokhandeln, etablerad omkr. år 1836, inrymts i samma lokal, hörnet af Södra Hamnoch Apoteksgatorna, som förut under en följd af år herbergerat den Gumpertska (MM. Kindal), upprättad i början at 1830:talet. På Nya Teatern gå marnhusbarnen fortfarande med pukor. och. trumpeter. Stycket gifves i morgon för femte gången och torde väl ännu kunna upplefva minst lika många repriser — redan på förmiddagen spektakeldagen, ibland tidigare, ba vid de hittills gifna föreställningarne alla biljotter varit upptagna — såvida icke det ledsamma Laber vore emellan, att Fredrik Deland bestämdt förklarat sig vilja afsluta sitt gästspel med nästa tisdag. Vi kunna ej förtänka den till åren komne konstvären, att han icke vågar öfverånstränga sig, vi beklaga endast att all jordisk fröjd har så kort varaktighet, tacka honom af innerligaste hjorta för hans Konjander, Blandinet, Ratinois, Amadåe och Berthel, sträcka ut armarne till afsked och hviska sakta i hans öra: Kom snart igen, söta gubbel! För bortåt trettifem år sedan skulle Fredrik Deland också en gång skiljas från Göteborg, då, liksom nu, lifligt saknad af den allmänhet, hvars intresse och gunst han städse förstått att bibehålla. Saknaden gaf sig den gången luft på vers, i ett kanske mera välment än synnerligt lyckadt poem, och kanske har ni för kuriositetens skull lust att höra det? Detsamma finnes infördt i Götheborgs femte Handels: och Sjöfarts-Tidning n:o 141, måndagen den 2 december 1839, och är af följande lydelse: I krans af unga rosor, som hvarje år skall brin Till DELAND.