Göteborgsposten – 9 april 1874, sida 2

om statskontoret finge en dylik befallning; det icke vore så säkert, att statskontoret skulla ställa sig densamma till efterrättelse. Med avledning bäraf yttrar tidningen följande: Vi veta icke, huruvida detta uttalande bör debiteras hr brukspatronen företrädesvis på okunnighetens eller på tanklöshetens konto. Vid början af hvarjo legislaturperiod utdelas till hvarje representant ett exemplar af rikets. grundlagar. Såsom gammal riksdagsman bör följaktligen hr Ekman haft god tid att lära sig, att, enligt S 47 regeringsformen, rikets kollegier skola förvalta de dem åliggande sysslor och värf enligt de instruktioner, reglomenten och föreskrifter, som redan gifna äro eller framdeles kunna gifvas, lyda konungens bud och befallningar 0. s. v. Han hade vidare kunnat förvissa sig derom, att, med undantag af riksbanken och riksgäldskontoret, hvilkas styrelse är förbehållen åt riksdagen, så att dessa inrättningars fullmäktige och tjenstemän icke kunna emottaga befallningar af konungen, alla öfriga offentliga myndigheter och embetsmän äro skyldiga att hörsamma konungens i laga ordning meddelade befallningar. Han skulle slutligen hafva funnit, att de modifikationer af den absoluta lydnadspligten, hvilka grundlagen icke blott tillstädjer, utan uttryckligen andefaller, gälla icke förvaltningsmyndigheterna utan domstolarna och äro inskränkta till några få fall, såsom enligt S 88 i fråga om af konungen utfärdade lagtörklaringar, hvilka, der de varda af riksdagen ogillade, ej vidare må af domstolarna tillämpas, och enligt 8 95, då för vissa uppräknade fall -rikets hofrätter äro ålagda att sammankalla riksdag. Men äfven utan all kännedom om våra grundlagar hade, vill det synas oss, hr Ekman lätt kunnat på egen hand uträkna, att i kvarje ordnadt samhälle förvaltningsorganernas lydnadspligt gent emot regeringsmakten utgör första vilkoret för möjligheten af statens styrelse. Då hr Ekman synes aväfva i okunnighet härom, är det lätt törklarligt, om vi med en viss bäfvan uppfångat ett bland dagens gängse rykten, enligt hvilket hr Ekman skulle figurera på listan af de nya män, hvilka bereda sig att under vissa eventualiteter öfvertaga högsta ledningen af våra statsangelägenheter. Uppenbarligen äro br E:s förstudior åt detta håll icke afslutade. Åtminstone synes oss det specimen på statasmannaskap, hr E. denna gång aflagt, berättiga till det antagande, att hr E. ännu någon tid bortåt är bättre skickad att eköta ett brukskontor än ett statskontor.