Göteborgsposten – 9 april 1874, sida 2

—— — — ——————— —— — Jag ville göra saken så viss, att ej en skugga af tvifvelsmål återstode, Olla, sade han. Men jag har intet hopp — alldeles intet. Olla blickade upp mot sin förmyndares ansigte och frågade plötsligt: — Mr Gower, är denne unge man någonting för er? Mr Gower spratt till, och hans ansigte blef ännu blekare. — Hvilken besynnerlig fråga! stammade han. Någonting för mig! Ni talar obetänksamt, Olla. Låt ej höra sådana galenskaper vidare. Huru skulle han kunna vara någonting för mig? frågade han misstänksamt. — Jag vet ej, svarade Olla; men ert sätt är så underligt, och er sinnesrörelse så oförklarlig, om mr Lowder blott är en främling för er. Jag — jag trodde, att han kunde vara er nevö — — Jag har aldrig haft någon syster, förklarade mr Gower, och min enda bror dog ogift. Det är bäst att ni låter era romantiska griller komma in i en annan riktning. — Han kan ej vara er son, fortfor Olla med köld. Ty ni gifte er med lady Feodora Welby först för tretton år sedan, och hon skänkte er inga barn. Och om hon gjort det, skulle de ändock ej vara så gamla som denne unge man. Innan ni gifte er med lady Feodora, har ni ju aldrig varit gift eller hur? Jag har åtminstone alltid hört, att ni var ungkarl. Om en blick skulle kunnat döda den djerfra unga flickan, skulle den blick som vid dessa ord lyste i mr Govers ögon ha gjort det. Den var så full af vrede, hot och hämndlust, att äfven den lilla modiga Olla blef rädd för den. — Är det er mening att förolämpa mig? hväste mr Gower. Ni vet mycket väl, att jag var ungkarl, att jag bodde i en ungkarlslägenhet i West-End i många år, innan jag tillträdde mitt familjegods, och att den enda qvinna,