Göteborgsposten – 9 april 1874, sida 2

som någonsin haft hedern mottaga min hyllning var lady Feodora Welby, som följaktligen blef min hustru. Ni kan vara säker om, att ifall jag varit gift, skulle lady Feodora ha utforskat hemligheten, ty hon var en af de mest svart: sjuka och misstänksamma qvinnor som funnits. Olla yttrade sig ej vidare, sedan hennes senaste ord väckt en sådan storm. Mr Gower gick af och an på den stenbundna marken, mörk i hågen och spejande neråt vägen. — Hvad var det som kom åt mig, då jag gjorde honom en så närgången fråga? tänkte Olla. Huru lik en af: grundsande förekom han ej mig! Men det var också ej underligt, att han blef ond. Mr Lowder är så olik honom, som en engel är olik en demon. De ha ej samma blod i sina ådror; de äro ej ens slägt på långt håll. Hemligheten — ty jag är mer än någonsin öfvertygad om att det finnes en hemlighet som rör Jasper Lowder och som äfven står i sammanhang med mr Gowers förflutna lif — är af annat slag än jag gissat på. Jag tror dock ej att jag vidare kommer att besvära mig dermed. Tressilian, som ihärdigt höll sina blickar fästade på henne, tog hennes lilla hand i sin. De suto så, när mr Gowers skarpa ögon upptäckte den återvändande vagnen på långt håll. Den körde upp till sin förra plats vid foten af berget, och doktor Spezzo hoppade ner och började skyndsamt begifva sig uppför höjden. Mr Gower gick för att möta honom. Snart visade de sig båda två, samtalande med hvarandra i låg ton. Olla drog sakta sin hand ur Tressilians, men lemnade ej hans sida. Doktor Spezzo gjorde en låg bugning för Olla, då mr Gower presenterade honom, och den senare yttrade derefter hastigt: — Nu, doktor, skall ni låta oss höra ert sista omdöme om den skada, som denne unge man lidit! Ni bör