Göteborgsposten – 9 april 1874, sida 2

väl förstå, att han till mig ej står i något slags förhållande. Min myndling upptäckte honom i går under sin promenad, och full af qvinnligt meddelande bad hon mig komma och se honom! Kan någonting bli gjordt för honom? Det är frågan. — Jag har ej sett honom på en vecka, sade doktorn allvarsamt, men jag tror ej, att det finnes någon anledning till ett förändradt omdöme! Signora, tillade han vändande sig mot mrs Vicini, ni har väl följt alla mina föreskrifter med afseende på skötseln af såret? — Jo, sigvoro, svarade den täcka bondqvinnan. Jag har gjort allt som ni befallt mig utt göra. — Mycket bra, sade doktorn. Derefter vände han sig mot mr Gower och tillade: — Tillåt mig att för er förklara beskaffenheten af denne unge mans sår eller ännu bättre visa er sjelfva såret! Om ni har den ringaste kunskap i anatomien, signore, skall ni inse huru fullkomligt omöjligt det är, att han någonsin skulle kunna blifva återstäld. Hjernan är ohjelpligt skadad. Han gick till Guy ocb lösgjorde varsamt förbindningarne, så att det hiskliga såret i hufvudet låg blottadt för mr Gowers ögon. Tressilian underkastade sig behandlingen med ett utomordentligt tålamod. Olla betäckte ansigtet med sina händer. Mr Gower vände sig med leda bort. — Bind ihop det igen, eade han. Jag kan sjelf inse, att hans återställande är omöjligt. Doktorn började åter förbinda såret. Under det han var sysselsatt härmed, såg Olla upp och sade: — Är ni säker om, doktor, att det ej finnes något hopp? Jag sjöng för honom för en liten stund sedan, och då han lyssnade på mig kommo tårarne i hans ögon. — Jag kan väl föreställa mig, att en vemodig sång sjungen af signorinan skulle framlocka tårarne äfven i