Göteborgsposten – 9 april 1874, sida 2

Btriden skall börja med vakt af biskoparne, och det skall icke mera vara möjligt att besätta de lediga biskopsstolarne. Jesuiterna skola fördrifvas; man skall inskränka den enskildes frihet i hänsyn till klosterordnarne; presterna skola förbjudas att begifva sig till Rom för att studera, och man skall framför allt beröfva kyrkan allt inflytande på skolorna. 3 För att vara uppdragen på förhand, är deana teckning förvånande riktig, och den skulle varit fullständig, om v. Arnim till densamma lagt processerna mot biskoparne och deras häktande; men detta sista skulle icke varit på sin plats i ett memorandum, stäldt till en katolsk biskop. Så noggranna förutsägelser likna en uppgjord fälttågeplan, och de kunna ingifva den tanken, att rikskansleren redan i juli månad 1870 delgifvit v. Arnim den politik, som ban tänkt följa och nu följer i sin strid med Rom och de tyske katolikerna. Denna förmodan stärkes deraf, att v. Biemarck vredgats så starkt på v. Arnim, då han erfarit att denne icke tagit bättre vara på den tyska regeringens innersta tankar, än att de kommit i de fientliga prelaternas våld, att v. Arnim fann sig sårad och i hettan begärde sitt afsked. Aktstyckenas offentliggörande skall hafva till syftemål att visa, huru den tyske rikskansleren icke drifvite till sin kamp mot kyrkan, utan sjelf på förband inledt och förberedt densamma. En annan dylik diplomatisk asslöjning har skett i Paris i dessa dagar. Der skulle Latour-Dumoulin utgifva en broschyr med titeln Autorits et Libert och skickade korrekturarken till hertig de Gramont, kejsardömets utrikesminister vid förklaringen af kriget mot Preussen. Denne hertig har i ett bref, som skall åtfölja broschyren, gjort några rättelser i det han skrifver bl. a. Den dag är ej långt aflägsen, då det skall varda uppenbart för alla, att 1870 års händelser icke hafva varit följden af en eller några politiska viljor, som ryckts med af dynastiska stämplingar eller af ärelystna planer, utan tvärtom framtvingats af en mängd föregående och samtida omständigheter, hvilka påskyndat upplösningen. ÅJag. kan ej här, i ett bref på några sidor, påskynda tiden för denna historiska bevisning med sådana intyg och förklaringar som den tarfvar; men det säger jag, utan fruktan för att misstaga mig, att bevisningen skall blifva stående och ovederlägglig. Man skall få veta och se, att det hvarken är förklaringen af d. 6 juli eller de begärda garantierna af d. 12 juli, som hafva, i enlighet med hvad vi tyckas tro, påskyndat det oycksdigra slutet på underhandlingarne och ledt till kriget. Kriget har utgått från Berlin af andra orsaker, och då regeringen d 14 juli begärde af kammaren reservens inkallande, ryckte fienden redan framät och man måste försvara sig. Hertigen söker sedan bevisa, att franska regeringen ville med sitt kraftiga depeschspråk till regeringen i Berlin endast tvinga denna till att föra rent språk å sin sida. Det följde ock, som bekant. Dessa samtida nya afelöjanden från Paris och Wien angifva, att man nu vill mot Biemarck följa den taktiken att söka få ledt i bevis, att han ej blott förberedt striden mot kyrkan, utan äfven sjelf förberedt och framtvungit kriget med Frankrike, för hvilket den napoleonska politiken hittills fått bära skulden. En ganska intressant diplomatisk rättstvist I synes således närma sig; icke skall den bidraga till återställandet af Bismarcks helsa, derom kan man väl vara öfvertygad. Konung Leopold II af Belgien undgick d. 2 d:s endast genom en händelse en öfverhängande litefara. Han skulle med extratåg begifva sig till ett jagtslott i Ardennerna och stod utanför sin kupå vid stationen Haversin, då ett jordskred från fjällen krossade vagnen. Lyckligtvis blef blott en person skadad. I Bayerns hufvudstad har en ny borgerlig begrafning egt rum. Den nyligen aflidne professorn i österländska språk derstädes, Josef Miller, hade neml. före sin död begärt att blifva jordad utan presters medverkan, I liktåget syntes flera af Miinchens främste embetsmän, högre officerare och framstående, medlemmar af universitetet, alla i uniform. Det bekrättar sig desto bättre icke, att utställningskommissionen från Japan varit med bland de förolyckade passagerarne på transke ångaren Le Nil. Deremot gingo vid olyckstillfället alla de af kommissionen för japanska regeringens räkning på verldsutställningen i Wien inköpta artiklarne förlorade. Telegrammer. STOUGKUOLM d. SS anril. Justitlestateminister